totfd

Att vara 19 år och känna hur allt i världen plötsligt inte betydde något, var inte att ta i, men att ge sig ut på djupt vatten. Det fanns inte ett enda hinder som kunde få mig bekymrad, ledsen eller arg. Jag tänkte på min kärlek, att det räknades, och inget annat. Cimon Lundberg.

Fint skrivet. Vissa dagar faller allt på plats förutom orden, kanske.

Libyen ställer sig frågan; Vart är alla andra fångar. Det fattas 10 000. Jaaa, du. Vart är ni?

Och livet utan vatten är svårt i Libyen, speciellt under ramadan eftersom att det heller inte finns något vatten i toaletterna.

Sveriges bistånd till Afghanistan bidrar till ökat korruption i landet.

Skolverket behöver extra personal eftersom att det är fler som söker lärarlegitimation.

Sverige behöver bli bäst i Europa på matte.

”Vi måste verkligen jobba med om vem som är professionell egentligen”

Jag kollar på rapport. Det är måndag och man har måndagsångest och är trött. Mitt rum är kallt. I morgon måste jag cykla till skolan eftersom att mitt busskort är borta. Eller ah, jag vet vart det är men har det inte och kommer inte få tillbaka det heller.

I Mexico har man hittat en stor massgrav. I möra ska jag klippa mig ännu mer. NICE.

New York klarade sig bra och man måste även evakuera hundarna.

Världsklimatet håller på och förändras men många tror inte att det beror på människan. Även fast halva USA har torkat i sommar.

Asså det där är ju bara teorier, anser jag. Men ändå. Det klart att det beror på människan tror ju jag. Uch, torkan på Afrikas horn är inte kul.

Inatt är det regn och lågtryck i norra Europa. Asså fuck, fan va patetisk jag känner mej. Hejdå. Och nej Ankan, du får inga mongobilder!!

Under my coconot tree, spelas inte på radion, utan den där andra dåliga typ Erik Saade - hearts in the air! Den är skitdålig, allt med saade ä skitdålig. Jag sprang förut. ville ba springa ifrån allt. nu låter jag deprimerad och självmordsbenägen så när ja tänker efter ville jag nog inte springa ifrån något, jag ville nog snarare springa till något och det gjorde jag också. Backen i rådaspåret. Alltså, jag gillar rådaspåret. Asfin skog, och så, mycket svamp och blåbär och bra spår och trevliga människor. Men jag gillar inte backen och jag gillar inte att orientera i Råda heller. Antingen är man helt jävla vilse, eller så är man helt säker på vart man är men då är inte ens kära vän och orienteringsparter det och då blir det bråk istället. Det är dålig med Råda. Men annars är det bra. Hursomhelst vände jag vid backen. När jag sprang sprang sprang jag förbi en annan kärring, det var sporrande, fast hon sprang ju förbi mig sen så de va ju inte kul. Medens jag sprang var det också massor folk som försökte smyga i skogen, de ville inte att jag skulle se deras svampställen. Jag sade till dem med ögonen att ”jag är bara ute och springer, plocka ni eran svamp i godan ro”. MOHAHAH, På onsdag åker jag dit och plockar själv. Man är väl svensk. IN YOUR FACE! jag kommer hitta så inihelvetes mycket svamp och bli så jävla lycklig. Men men, jag tröttnade. Det var tråkigt. När jag kom hem kollade jag vädret och TV-programmet. Inte ett skit på TVn, så jag laddade hem björnbröder. Såg en burk på mikron också. Undrar vad det kan vara där i. Jag tänker att det kanske är chips, men är det det så kommer jag inte äta för jag är inte sugen på det nu eftersom att jag har varit ute och sprungit. Jag öppnar, det är chips, DOM DÄR FÖRBANNADE DILLCHIPSEN! jag äter upp alla, sen lägger jag mig i ett varmt bad och läser om vad fanatism är. Och nu är det Robyn på radion och det är en kvart kvar till rapport. Hon är ju bra iallafall, Robyn alltså!

Jag brukar tänka att det alltid är någon som ser dig. Alltid någon som ser mig. Vad jag än gör. Om jag är ute i skogen, sitter på toaletten, på väg till skolan, ligger och sover, ute i totalt mörker. Det är alltid någon som ser mig. Det kan vara vad som helst, en myra, en bakterie, en uggla, ett spöke, en stjärna, ja vad som helst. Men det är alltid samma som ser mig. Alltid samma själ som ser mig.

Jag tror att alla har en själ, som på något sätt vakar över var och en av oss. Vissa kanske lyckas träffa denna själ på riktigt, andra inte. Vissa kanske nöjer sig med att vara en själ och se över en annan själ. Men det spelar ingen roll. För sanningen är att du är aldrig, aldrig någonsin ensam.

Jag är aldrig ensam.

Herrejävlar, sikken pangad dag”. Är totaly slut! Och nu måste jag ha lypsyl också!

För att undvika att bloggen blir allt för kommersiell ska jag inte skriva ”Idag vaar det båtrace i Lidan och det var såååååå sjukt kul”. Dock har jag ju redan börjat inlägget helt fel, så jag börjar om...

Lidköping är en jävligt fin stad. Jävligt fin. Eller otroligt fin (om jag måste censurera i NLT?). Det finns sjukt mycket och säga och fortsätta, men fan (eller attans?) jag orkar inte, jag vill inte. Jag mår för bra. Men Lidköping är jävligt fint, och det har inget och göra med byggnader eller typ infrastrukturen, nej det är tack vare människorna. NI ÄR GRYMMA LIDKÖPING!!!

// Linnea Svensson.

Skolan är igång. Jag är taggad.

Igår hade jag en såndär dag jag har längtat efter. Fullt upp hela jävla dagen. Och det har jag nu med. Ska nämligen ha idrott. Skrivarkreativiteten är nere på 50% typ.

Alltså, mitt närminne är ju ett minna blott (haha). Jag minns ganska mycket av vad jag gjorde för typ en vecka sedan, en månad sedan eller ett år sedan. Men vart jag lade mina glasögon för 5 minuter sedan kan jag inte minnas. Men det kanske beror på att jag behöver få lite struktur på livet. Efter ett 10 veckor långt sommarlov har ordet struktur befunnit sig i bakgrunden.

Man ack, vad jag har saknat det!

S.T.R.U.K.T.U.R.

Jag ligger i sängen och klockan är inte mer än 23. Enligt min ”vanliga” dygnsrytm ska jag inte sova förräns om fyra timmar. Men jag ska inte sitta uppe i natt. Det är slut med det nu. Och det är nog bra. För det kan inte vara speciellt sunt att sitta och tänka, älta, skriva och lyssna på musik ända in på småtimmarna. Man tror att man är så förbannat klok, men det är man kanske inte.

I morgon står alltså klockan på 07:00 och jag ska gå upp och skriva och spåna på idéer då istället. Även fast jag har, tja nästan kli i fingrarna av allt jag skulle vilja få ut så måste jag stoppa det. Jag måste skapa självdisciplin och struktur. Då blir det förbannad jävla fuking asbra!

aah, vart fan är mitt lypsyl nu då!!!!!!!!!!!? Gaaah!

Jag har aldrig tyckt om hundar. Dem är liksom fula, äckliga, onödiga och ja, skrämmande. Om detta är något jag verkligen tycker eller något som morsan präntade in i mig när jag var barn vet jag dock inte. Men det vidrigaste med hundar är i de flesta fallen hundägarna. Hur dem spatserar stolt med sin jävla hund som ser ut precis som dem själva. Alltså, det är ett fenomen som fascinerar mig något ofantligt; Varför ser hunden och hundägaren alltid lika dana ut? Beror det på att hundägarna tycker att dem själva är så jävla snygga? Eller kan det vara så att hundägarna gör om sin hund så att de liknar sig själva? Snacka om att vara egocentrisk.

Fuck asså jag sitter naken i soffan (ja, jag har photoboth bevis..) och känner mig mig hur trygg som helst här mitt i min dissning av hundar. Men så kollar ja upp i hallspegeln och tycker mej se hur någon kollar in på mig genom nåt fönster. Jag tar på mig tröjan och killen försvinner. Men det var nog bara inbillning. happ.

Tillbaka till hundarna. Anledningen till att jag sitter naken är för att jag var ute och gick nyss (tantvarning?) och blev varm. På min promenad mötte jag nämligen 3-4 hundar. Den första var en stor en som var ute med en blonderad kvinna. Hunden liknade troligtvis den blonderade kvinnans man. Hunden bajsa på en lyktstolpe och den blonderade kvinnan sket i att ta upp det (haha). Sedan mötte jag en mamma som var ute och gick med sina två döttrar. Alla hade varsin hund. Dem var fula. Hundarna med.

Med endast 100 meter kvar hem ser jag en gammal haltande gubbe med en haltande hund. Jag har sett han förut, han brukar va ute med sin byracka i området. Han har på sig träskor, beige byxor och en svart jacka. Hunden är en såndär lurvig beige hund. Det finns ett gammalt barnprogram där en sådan hund var med, men jag kan inte riktigt förklara, öh, den var liten också.

Jag kommer närmare och inser att jag måste gå förbi gubben med hunden. Gubben går nära gräskanten på cykelbanan så hunden går endast på gräset. Dem är inte i vägen för någon. Men jag kan inte låta bli att avsky dem, endast av anledning av hundjäveln.

Men när jag går förbi gubben och hunden är det som att något ändras i mig. Någon extrem värdering är inte lika viktig längre.

”Fan vad fint för gubben att ha en hund att gå ut och gå med. Hans fru är säkert död och hunden är det enda sällskap han har kvar. Fan va sorgligt när hunden dör”, tänker jag. Jag får lust att krama om gubben och säga med barnslig röst till hunden; ”hej hund”.

Men det gör jag inte, istället vandrar jag hemåt, går in, stänger dörren, tar av mig kläderna, och skriver denna betydelselösa text.

Jag har aldrig förstått mig på när unga människor säger att de ska ”vandra hand i hand livet ut” eller ”hoppar du så hoppar jag”. Det var visserligen ett tag sedan jag såg det nu (typ lunarstorm/bilddagboken, but sowhaover). Jag förstår inte. Hur vet man att man ska vandra hand i hand, hur vågar man lova något sådant? Och hur schyst är det och dö själv om den som man säger sig älska mest av allt precis har dött, eller aah, hoppat? Blir typ dubbelt så mycket för alla i omgivningen och tillslut skulle ju alla dö. För det är la det man menar med att hoppa?

Jag har, i mitt liv, ingen jag skulle kunna säga dessa ord till. Men jag har en vän, eller vän känns alldeles för futtigt att kalla na, själsfrände likaså. Hmmm, let’s kalla na prutt (stark lukt - starkt ord). Denna prutt erhåller fantastisk många fantastiska egenskapar att om jag skulle skriva ner dem här skulle det bli en hel bok (done that). Självklart så vill jag ha dig som prutt hela livet, men vafan, de är ju inget man kan garantera och än mindre lova att garantera. Och det där med att hoppar du så hoppar jag. Om jag nu skulle hoppa är ju det sista jag vill att du ska hoppa. Jag vill ju att du ska leva vidare, för mej. Men nu ska vi inte prata sånt. Jag kan säga dej att ”hoppar du” så tänker fan inte jag hoppa iallafall. Eller aah, innan du hoppar tänker jag se till att du inte gör det. Måste la va det bästa egentligen.. Hmmm, ”tänker du hoppa så tänker jag stoppa dig” - word. Men fuck.

Jag kan ju dock inte mer än att hoppas att... tjaa... att jag och min prutt vandrar hand i hand livet ut... kanske inte bokstavligt men på nåt jävla vänster :)

some sexxxxineessss in the aiiiir! <3

”Tycker ni det ska bli skönt att börja skolan igen då?” frågade en kille mig och en kompis.

”Ja, för fan”, svarade jag högt och bestämt, men utan vilja att förtydliga mitt resoluta svar.

Efter några sekunders tystnad svarar min kompis trevande att det ju faktiskt är rätt att skönt att vara ledig också. ”Men det klart, det ska bli skönt med lite rutiner på vardagen, man kan ju inte lata sig hela tiden”, fortsätter kompisen, i ett försök att lätta upp den sällsamma stämningen som plötsligt uppkom. Troligtvis på grund av mig.

I skrivande stund börjar skolan om exakt sex dagar. Jag lyssnar på fade into darkness (universums bästa låt att skriva till!!) med avicii och har haft sommarlov i 42 dagar - helger borträknade. Jag har jobbat kanske hälften av dessa dagar, (skulle ha jobbat mer, men sjukdom satte stopp) och resten har jag varit ledig. Det är just den här lediga tiden som får mig att känna vemod, ovisshet och en stor del rastlöshet, som till stor del säkerligen beror på lathet.

Just  nu är mitt rum i stort behov av en omgång med dammsugaren, kläderna bör kanske hängas in i garderoben, sängen bäddas, min mobil och mina nycklar är spålöst försvunna (hade dem för 15 minuter sen) och när man snart ska fylla 17 bör man kanske inte ligga och titta på Nickelodeon och Svamp-bob en hel morgon.

Jag vet inte. Men varför kan inte kläderna ligga i en hög på golvet? Varför måste man bädda sängen och vad är det för fel på Svamp-bob? Jag kan ju faktiskt städa i morgon.

Jag är till och med lat när jag skriver den här krönikan. I vanliga fall (när skolan är igång) skulle jag först skriva en lång och genomtänkt kladd för hand som jag sedan, med stor noggrannhet skulle skriva ned på datorn. Nu skrev jag en kladd med tre ord och sedan började jag bara skriva.

Sommarlov i all ära. Jag förnekar inte att jag tycker det är fruktansvärt härligt att vakna upp en vacker dag, utsövd, med en hel oplanerad dag framför sig. En dag då man skulle kunna göra vad som helst. Endast spontaniteten sätter gränser. Det är riktigt fina dagar. Men inte i en hel månad. Jag tycker det blir för mycket. (Usch va anskrämligt ambitiös jag verkar nu.)

Och jag må va ambitiös, i viss mån men det handlar nog mest om att jag vill ha struktur.

När skolan är igång är det så otroligt många trådar i luften. Saker går in i varandra och man måste ha struktur. Jag är bra på att strukturera upp saker och ting. Ju fler saker det är, desto roligare.

Därför ser jag fram emot en grå höst i skolan. En grå höst men en jäkla massa projekt och utmaningar, som kräver struktur. Och det är nu det står i min bristfälliga kladd att jag ska skriva en ”fnitchig (eget påhittat ord, betyder typ bra, originell, häftig, tänkvärd och ja allt sånt) avslutning”. Men som sagt jag hade ingen struktur. Jag bara skrev. Och därför blev det såhär nu. Jag skulle faktiskt kunna säga att var sak har sin tid, att man måste va lat för att sedan skärpa sig och kunna få struktur på livet. Säga att var sak har sin tid. Men jag är inte riktigt säker på om jag tycker så, därför avslutar jag inte med det.

Men jag lovar förbättring, och framför allt struktur.

”Ja, för fan!!”

En befinner mig i en dvala. Jag hör något som kittlas i öronen. För ett ögonblick befinner jag mig i tre världar. En där jag inte finns, en där jag finns och en där i mellan. Mitt medvetande trevar sig från läget emellan till läget där jag finns. Likt en bil precis då man hittat dragläget och ska gasa. Jag kör inte iväg än. Tycker att det vibrerande ljudet upphör. Jag trycker ned kopplingen igen, går på tomgång. Ljudet finns dock kvar och jag drar snabbt upp kopplingen och startar med en rivstart, men jag växlar inte upp till tvåan.

Ni vet när man går över en bro över ett vatten. När man känner mobiltelefonen eller nycklarna i fickan. När man inte vill något hellre än att kasta i dem värdefulla grejorna i vattnet. Bara för att. Bara för att det vore så jävla gött och höra det ynka lilla plasket när grejorna hamnar i vattnet. När dem inte finns längre. När dem inte är något värt längre.

Men man kastar inte sina värdefullaste grejer i älven. Man vågar inte. För man vet att det där ynka lilla plasket skulle starta något så... omfattande. Då man inser att sina mest värdefulla grejor är borta måste man vara stark och medveten om sin förmögenhet. Men det är man inte. Den enda sättet att bli det är kanske helt enkelt att testa. Att släppa allt. Att höra det ynka lilla plasket när grejorna hamnar i vattnet. Då finns dem inte längre. Då är dem inte värda något längre.

Då måste man stå på egna ben.

Laddar hem film. Det går segt så under tiden tänker jag att jag ska utnyttja min fantastiska förmåga och skriva ihop en liten klok text.

”Leva i nuet” är klyschan ja tänkte slå bot på i kväll. Jag skulle vilja formulera det att den dagen jag lever i nuet är jag död. Det går inte. Så valde emellertid inte min rekorderliga rektor att formulera det för åtta veckor sedan då jag gick ut ettan.

”Lev i nuet”, malde hon på med sin monotona röst. ”Ta varje dag som den kommer och passa på och njut”. Det spelar ingen roll huruvida hon menar det eller om hon bara säger det för att hon måste, för att hon är rektor - hon har fel!

Man lever inte i nuet. Man lever i gårdagen och morgondagen. Nuet är gårdagen och morgondagen. Det man gjorde igår har lett fram till det man gör nu. Och det man gör nu kommer i morgon att bli gårdagen.

äeh de ble för flummit, ja orkar inte. ja börja lössna på låten nedan å upptäckte att de ja försöker förespråka inte stämmer. Ison å fille har rätt, men rektorn har fel. Jag har me rätt.

Idag lärde ja mej förövrigt att kvinnor också har förhud och ollon.

Månen är så långt bort

men jag är så nära

Ingenting i mitt liv är ängre torrt

och tyngden känns plötsligt lätt att bära

Natten är sval

vattnet smakar sött

Men ingenting i mitt liv är längre ett kval

och jag ser inte bara rött

Stegen är så lätta

Skorna är så sköna

för jag är mitt i detta

och nu ska jag äta en böna.

Hey, ja försökte iallafall va lite poetisk. de går ibland. när ja kom hem förut spelade grannen en bra gammal låt. ”how do I know it’s love?” gick den typ. förjävla bra fråga förövrigt så då gick ja in å käka en morot å hitta några gamla kondomer i garderoben när jag leta efter strumpor. jag fick för mej att ja skulle leta efter utgångsdatumet men ja upptäckte till min förfäran att det inte fanns något. eller aah förfäran å förfäran. de bådar la gott för mej i allafall. skulle ju vart stressande om de stod att dom gick ut typ imörrn. men då hade ja ju faktiskt en morot i käften som skulle funka. ja. och om jag nu skulle använt den där moroten - observera att jag säger OM - då stod det faktiskt en förklaring hur man går tillväga, visserligen på finska men det är la oviktigt. frågan är bara vad förhuden på en morot är???? hmmm.

men den allra viktigaste frågan här är nog vad förhud heter på finska???? haha äeh asså de finns så mke ja sitter å funderar på men aaa förhuden på en morot vad är den, eller vad är förhuden på en asså ja lampa? lampskärmen typ. asså allt borde ju ha en förhud tänker ja eftersom att det är ju där ifrån vi tjoffas ut en gång. aaa asså inte från förhuden kanske just precis men de e ju där nånstans i den regionen. förhuden kan nog symbolisera hela världens skydd, asså typ kläder, maskar, smink, sköldar(haha), och ja varför inte försäkringar. det skulle ju bli en grym reklamlogga. DINA försäkringar, lika självklart som din förhud. aaa eller nåt, eller om man är omskuren är den då man inte har någon förhud????? du ja får no googla re. happ så vare. då vare en dålig logga då.

Är inne i en liten depp i livet. Eller som kloka Blondinbella förklarade på radion imorses:

”Jag får min inspiration och mina idéer när jag är deprimerad vilket jag är var tredje eller var fjärde vecka. Då sitter jag bara hemma i soffan och äter choklad. Sen blir jag rastlös och mår bra. Då finns det massor idéer på saker jag vill hitta på.” Bra sagt Blorreberre.

Min planering av denna dagen var således att ligga i sängen och lyssna igenom alla låtar i ”vi var ju iallafall tillsammans en månad” lista. Vara lite deppig och kanske gråta lite över att jag inte har någon pojkvän (har ingen flickvän heller visserligen). Men nej jag ska inte lyssna på det listan. Jag ska istället se på den gamla filmen som går på ettan och käka upp en hel micropop alldeles för mig själv. Och ja, gråta över att jag inte har någon pojkvän. Ja. Ja. Ja.

skulle gå och lägga mig tidigt för att få struktur på livet. Datorn är varm. Regina Spector skapar en viss kaos. Håret stripar sig på mig. Fel håll. Novellfilmerna på SVT berör, inspirerar. Fast åt andra hållet - Känsla.

jag åkte karusell

jag var lycklig i varje cell

men fuck, den går ju ner

och jag ler aldrig mer

Just nu luktar jag badhus

Just nu har ja 15 olästa e-postmeddelanden

Just nu känner jag inte för det

Just nu är jag hungrig

Just nu lyssnar jag på vacker musik

Just nu vill jag

Just nu känns allt lite...platt.

Jag längtar men vet inte efter vad

Jag vill något men vet inte vad

Jag vet allt om framtiden samtidigt som jag inte vet något

Jag lider av en ovetande längtan.

I samma ögonblick förändras min längtan men jag vet inte varför

min längtan blir mer intensiv men jag vet inte varför

Mina förväntningar höjs och

Jag lider av en förväntansfull längtan

Plötsligt inser jag att jag finns mitt i allt detta

men att också du finns

att någon kan hjälpa mig att finna svar

att någon kanske kan besvara min längtan

Men jag blir rädd

rädslan har alltid funnits där inom mig

Jag är rädd för att du finns och för att du vill och vet

Jag är rädd för mig själv

Till slut bestämmer jag mig

Jag bestämmer mig för att inte vara rädd

Jag bestämmer mig för att finna svar

jag bestämmer mig för att besvara min längtan

Och jag älskar

Alla mina tidigare känslor förvandlas

De förvandlas till andra färger

Jag blir älskad

vilket gör mina känslor färgglada

men plötsligt infinner sig en saknad

en okänd färg jag inte känner till

mitt inre tar emot

och jag är rädd igen

Rädd för att förlora det vi har, dig och mig

du och jag

Jag är rädd för mig själv igen

och jag kommer till insikt med att jag fortfarande är lika ovetande

att jag fortfarande inte vet vad

att jag fortfarande inte vet varför

att jag fortfarande är rädd

Men jag vet att du är jag och jag är du

och att mitt inre inte längre är genomskinlig grå

utan färgglatt som en blomsteräng

Och jag känner mig levande

jag känner att det är så det kommer förbli

med eller utan dig spelar ingen roll

min längtan är besvarad

Höjer musiken. Panik. Försöker reda ut oredan. 2 steg framåt, 1 steg tillbaka. bajs.

Jag dricker ett glas av mammas nykokade svarta vinbärssaft. Går sedan ut i kvällen. Luften är en erotisk kontrast av dagens värme och nattens kommande kyla. Grannjäveln sitter ute och dricker öl med vänner. Måste planera om promenaden så att jag slipper gå förbi här igen, det innebär omvägar, men det spelar ingen roll. Jag vill inte gå förbi här igen. Det är förnedrande att gå förbi, men mest förnedrande är det att jag måste gå en helt annan väg än den jag först tänkte. Varenda steg blir förnedrande. Det tar emot. Plötsligt får jag en ingivelse, att fan, jag måste sluta med det här. Sluta gå omvägar, sluta undvika farhågor, sluta vara rädd och istället börja gå precis som jag vill, bemöta farhågorna samt min rädsla. Jag kan klara det. Fast ne, inte just idag. Jag fortsätter min promenad så som jag planerat den efter att sett dem öldrickande grannarna. För jag insåg, att för att lyckas måste jag övervinna mina farhågor, samt min rädsla. Det klarar jag, men inte just idag. Så jag skyndar mina förnedrande steg hem och dricker ett glas av mammas betryggande svarta vinbärssaft, ännu en gång.

Fördelar med stor penis:

1. Mannens stolthet. Större penis väcker uppmärksamhet och ger respekt. Oavsett om det sker i bastu, omklädningsrum eller i sovrummet. Både män som kvinnor uppfattar det som en symbol för mandom och styrka.
2. Att ha en lång, tjock, välutvecklad penis väcker en djup inre tro i sin egen sexuell potens, även en känsla av överlägsenhet och självsäkerhet. Det är ytterligare ett skäl till att börja med övningar för att förlänga sin penis. Det påverkar även mannens vardag, affärer och personliga liv positivt. Som regel är dessa män framgångsrika i allt.
3. Ett större och tjockare könsorganväcker sexuell upphetsning hos kvinnor redan med sitt utseende. Kvinnor blir frestade till att ha sex och blir uppeggade. Allt detta blir möjligt tack vare en större penis.
4. Större sexuell manöverförmåga. Större penis garanterar dig en omväxling i sexställningar. Det som förblir en dröm vid medelstor penis, kan bli verklighet efter en avsevärd tillväxt.
5. Uppkallar starkare förnimmelser. Desto större penis, desto större är dess kontaktyta, dvs. den ytan som tar emot sexuell stimulans. Desto större penis, desto starkare blir sexuella förnimmelser både för man och för kvinna. Penisens förlängning ger båda parter möjlighet att uppnå en fullständig orgasm.

Penisens storlek är mycket viktig. Frågor om sin penis storlek plågar de flesta män. Metoden ”Att förlänga sin penis med 10 cm inom en månad” hjälper många män attrahera kvinnor och bli en utomordentlig älskare!

Gör din penis längre och tjockare i snabb takt, i trygg och bekväm omgivning – hemma! Du bestämmer själv hur lång din penis kan vara.

Jag förstår inte. Tycker synd om alla killar som går på detta. Nästan lika synd som jag tycker om alla tjejer som kostar på sig manikyr 1 gång i veckan, men bara nästan. Eller är det bara jag som är dum?

You know, we spend a lot of time to organize the world. We build clocks, calendars and we are trying to predict the weather. But what part of our life, is truly under our control?

citat ur filmen ”the next three days” jag just såg.

Självdisciplin, är det bra eller dåligt? Är det bra att man kan själv kan märka när något har nått en viss gräns. När man inte bör fortsätta mer. Är det bra att avsluta något, som kanske kan bli bra, som kanske kan leda till något, bra. Eller är det dåligt?

Vem är jag?

Hur får dom upp väskorna på ryggen?

Hur har dom fått dit stenarna?

Varför ser det ut såhär här?

Hur börjar livet?

Vem bestämmer egentligen?

Hur gör dem på vintern?

Hur hamnar man i Flen?

Vad händer om man pillar bort den här?

Är jag normal?

Varför åker kändisar tåg?

Hur byggde man Storkyrkan?

Hur fungerar en tunnelbana?

VARFÖR har alla Iphone?

Vart börjar livet?

Vart är alla påväg?

Hur vet man vad man ska göra?

Hur fungerar ett tåg, egentligen?

Är jag en männska?

Varför rasar inte allt?

Hur mycket kan man äta?

Är alla japaner från Japan?

Varför finns Frankrike?

När börjar livet?

Varför är facebook så viktigt?

Hur vet alla vart dem ska gå?

Varför finns det så många kyrkor? Vad gör en kyrka på dagarna?

Vad är en männska?

Varför är gammalt fint?

Hur kan Gröna Lund vara?

Vad vill alla?

Varför börjar livet?

Hur många barn får jag när jag blir stor?

Hur går en ledning sönder? Vad leder det till?

Vad hade hänt om inte Södertälje låg här?

Vad händer här på vintern?

Vad är en fråga?