totfd

Mänskligheten i regnet är bräcklig. Livet fladdrar förbi. Jag vakna i en historia som inte var sann, drömde om det. Hans doft som jag glömt bort kom tillbaka. Mitt i all svett och kropp och mänsklighet

jag ringde några samtal och blev besviken jag tog bilen ut på regnvåta vägar för att inte krocka jag stannade vid en mötesplats jag körde långsamt för att tiden skulle gå snabbt jag stannade i en buske luktade på regnet lyssnade på jorden pölarna läste om kärleken slog på kärleken hittade en ny väg i solen som skimrade blev jagad av snuten.

hej Håkan och alla andra som behandlar orden. Johannes Anyuru och Jonas Hassem Khemiri, Jonathan Jonasson, Amanda Svensson OSVOSV. Här kommer lyckan, för hundar som oss, jag går på samma gator och sätter knivar i fotografin. Jag är kanske fri till slut, men vad betyder det egentligen?

det säger en del att jag inte kommer ihåg lösenordet, att jag har svullna bihålor, att jag vaknar svettig varje natt, att jag ser på gamla svenska serier, att jag redan har sökt CSN (gjorde det första dagen på lovet) och får kväljningar ibland.

Ett par som skriker efter sina barn. En mamma med solbränd kropp, en pappa med ölmage. Två livliga barn som leker som om ingenting - för de vet ingenting om det där som föräldrarna vet: att det är farligt på djupt vatten och att de ska åka hem snart. Föräldrarna som ropar över hela stranden. Över hela det tunna vattnet. En mamma som kommer ensam med sin dotter. Hon verkar labil, går med osäkra steg, kollar sig osäkert omkring, har en alldeles för stor väska eftersom att det syns att den nästan bara rymmer luft. Hon lägger sin filt mitt i gången, blir nervös när dottern skriker lite för högt och kastar av sig sina kläder, fixar till hennes kläder. Ordnar med hink och spade. Dottern sätter sig i sanden. Mamman har på sig jeans i sommarvärmen. Medveten om sitt barn. En ensam kvinna med vitt hår i mintgrön bikini. Ligger på enbart en handduk. Tyst. Mot solen. Rynkorna syns på håll. Kanske för gammal för att veta, för att vara nöjd, för att bry sig. En tjej som kanske är i min ålder håller två femårigar i handen, springer i vattnet, skvätter, skrattar. Barnen: ovetande om framtiden men säkra. Tjejen: medvetande men inte därför säker? Flera barn, alla blir som ett. Till ett. Blir till kompisar på två sekunder. Kommer kanske aldrig mer ses i livet. Eller så ses de igen utan att veta om att de setts tidigare i livet. En kille är på väg att vända tillbaka till bilen, tjejen som har sommarklänning och gick ut ur samma bil skriker argt att han ska sluta, killen springer ikapp henne igen. Håller om henne men hon skakar bort henne, irriterat. De har glömt bort att vara medvetna. Tappat bort sig. Tre huvuden långt ut i vattnet. Vet ingenting om dom. Tre tioåriga killar som spelar fotboll, skjuter hårt mot varandra, springer, de är också ovetande och kanske säkra. Ett par sätter sig bredvid mig. De är i den där 23 års-åldern som verkar vara så länge. Hon har jacka och byxor. Han har shorts och T-shirt. De säger att det är långgrunt, att det är bra för barnfamiljer. Håller hårt i varandras händer, vilande på hennes byxben. Sitter där tysta länge tills tjejen föreslår att de ska gå, killen nickar ivrigt. De är på väg in i ett alldeles för medvetet liv. Tillslut får föräldrarna som skriker efter sina barn gå i vattnet för att hämta barnen. Pappan med byxor, mamman i enbart bikini. Långt ut i vattnet ser jag hur hela familjen till slut leker där tillsammans. Ovetande och vetande och det är därför det är så vackert.

fick panik p.g.a: kissnödighet, andra världskriget, ljuset, hungerhjälpen, bortglömt användarnamn och lösenord, ginadirawi,