bjl- ,m

VARFÖR GÅR DET INTE GÖRA STYCKINDELNING PÅ BLOGG.SE LÄNGRE? Idag kunde förövrigt varit en bra dag, men det har det inte varit.

Vägen vi gick på

Dom håller på att bygga en undergång nu. Över vägen. Den stora. Som vi gick över. Det står gula maskiner och det är en stor vit plastförbackning runt det som ska bli undergången. Det är fem månader och en dag sedan nu. Den 26e december. Du hade din jacka uppdragen över munnen så jag hörde aldrig riktigt vad du sa. Men jag visste alltid vad du menade. Idag har jag på mig för små skor och en för stor tröja. Det är samma gråa färg. På himlen. Det luktar samma från brödfabriken. Sa jag något om det till dig? Lukten, för att låtsas som om allt var som vanligt. Lukten är i alla fall lika närvarande då som nu. Som den breda vägen. Som dom låga husen. Som bilarna som påminner om verkligheten. Slasket som vi aktar oss för. Auktionshallen som betyder det vi säger. 
Auktionshallen som betyder auktionshallen. Träden som har löv nu. Vi kommer till vägskälet. Jag vill vända. Du vill ta ett varv till. Vi tar ett varv till. Ett varv till. Ett varv till. Drar ut på det där som ingen säger. Lukten från brödfabriken försvinner tillslut. Den 27e maj regnar det. Jag kommer till vägskälet, men tar inte ett varv till. Jag går vägen jag vill gå. Jag går förbi ombyggnadsskyltarna en gång till. Tittar inte tillbaka. På samma sätt. För vägen vi gick på allra sista gången är på väg att gömmas under marken och det finns en mening med det.

Vad ögonen säger men ingen hör

Vad ögonen säger men ingen hör förlåt för att jag var där. den där känslan som jag vill beskriva. blir helt annorlunda. hur gestaltar man ett papper? vad har vi våra sinnen till?

jek

det ä en person som läser detta, nej det är bara jag. men jag flyter i en vak.

ännu en dag

vaknar. springer fem kilometer. orkar knappt springa om gubben med rolator på spurten. hatar mig själv så jag tar en cigg. åker till skolan och skriver uppsats som ett as. är arg på alla som äter mycket ris. tar en öl. hamnar någonstans med en bakpotatis, skämmer ut mig. dansar. känner mig hel. hittar hem. tappar min syn. hittar inte hem. dansar. hittar hem. JÄVLA STUDENT

sunshine

igår såg jag en film som handlade om solen som håll på att slockna. jag såg den tillsammans med morsan. jag fascineras solen. när jag var liten var min högsta dröm att åka upp till rymden. varför vill jag inte det längre? varför gav jag upp det? fast jag blev ändå påverkad av det alex schulman sa om att man känner sig så oändligt liten när man tänker på rymden. fast ändå. jag borde kanske söka in till rymdteknik eller något och bara dra upp dit? jag behöver kanske det. vad svamlar jag om jag ska läsa bok för det låter bra.

det ä detta jag menar med sårbar. det gör fan sketont


du får mig

det är eftermiddag och i tisdags provsmakade jag livets heroin. har funderat lite över sårbarheten.

RSS 2.0