totfd

jag har precis gjort något väldigt hemligt som kan förändra mitt liv, eller så kommer det inte göra ett piss med mitt liv. Det lutar åt det senare.

tittade på filmen elephant. den handlade om skolmassakern i Columbia High School men det hade jag inte fattat innan så jag fick en jävla chock när dom plötsligt började skjuta.

avokadosåsen jag gjorde igår var brun idag. så fort ja flyttar hemifrån sa ja sluta äta kött. lyssnar på Håkan och ska se på en tragiskt amerikansk high school-film. sen ska jag skriva klart några noveller som jag inte ens börjat på.

sås känner jag.
gjorde sås av avocado. mitt liv blir inte som jag tänkt mig mkt dumt hejdå

Jag står där med mitt anteckningsblock ensam men ändå bredvid. Hela staden. Runt om mig står det människor jag känner igen eftersom att jag mött dem ute på gatorna under hela mitt liv. Snett framför mig står min gamla svenkalärare bärandes på sin dotter. Omfamnande. Det är så tryggt. Jag lyfter mina krampande ben i takt till musiken jag inte ens tycker om, men som blir förtrollande i den här staden i den här kvällen. Jag känner en klump i halsen. Tänker att jag säger: - Jag både älskar och hatar Lidköping. Tänker att någon frågar varför och att jag svarar: - För att jag har gått på varenda gata och historierna är slut här nu. Mina fötter har rört vid varenda gatsten och dörrhandtag. Det är dags för mig att kliva ut ur den här världen. Och tanken får det att tåras på mina kinder. För tryggheten här, med hela staden omfamnad runt mig i mörkret är något jag aldrig kommer få någon annanstans.

sett på en dokumentär om hur de äldre har det och en annan om hur invandrarbarn har det - det är någonting med människovärdet, och djurvärdet! fast det sistnämnda var bara något jag skrev. igår var jag ute i natten och brann upp. Nä men det var mörkt och magiskt men så fort solen gått upp var magin borta. stämningen. som om inget av det som hänt hade hänt. undrar om det var fint?

Det är sommarens sista dag och det doftar som det gjort i 12 år när skolan börjar. vi börjar inte skolan utan gör i ordning på ett lantställe med oklippt gräs och sant i kanterna. Vi dricker blaskigt vin och kvällen blir mörkare och stimmigare. Vi ordnar lek och skrattar med alkoholen i våra händer. Vi pratar om livets baksidor i en hängmatta. Vi dansar ut våra öden på det lilla golvet. Tillsammans. När det är helt svart och dimmigt springer vi ner till vattnet och badar nakna. Månen är det enda som vakar över oss och jag vill inte somna.

är en ypperlig kväll att sysselsätta mig med skrivandet. MMen det gör jag inte för skrivandet måste komma till mig.

Denna dagen borde generera i känslor och att jag slår sönder väggen till grannen. Det känns så jag gör det. Anledningarna: jag frågade 'vad heter han?' om en kvinnlig kollegas sambo som visade sig vara en tjej. Sen klia ja mig i huvudet och sa 'jasså det är en tjej alltså..' och syna henne, som om jag inte tycker om tjejer som gillar tjejer. Innan stod jag ensam där jag visste att han skulle dyka upp och han dök upp och jag sa något som inte alls var dumt och han titta inte ens på mig. Jag sov två timmar mitt på dan. Jag stod och tog kort på en snubbe som jag en gång tog med på äventyr i landet ingenstans. Jag blev tagen i armen av en turnechef. Jag fick hörselproppar av en vakt. Och nu är jag inte trött utan min hjärna är en oskriven bon som bedjar till mina fingrar

"Jag har sett på moln från båda sidor nu, från in och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner och nu minns jag har aldrig förstått mig på moln, inte det minsta"

idag läste jag ut en fantastiks bok, och jag skrev väl det, sen kolla jag på mina fötter och konstaterade att dem var för små för att stå med i/på den här världen. Sedan kom lusten att skriva tillbaka och jag har spänt mina axlar i en timma och bara låtit orden rinna ur mig.

en bok som var allmänt briljant, och har ett huvud som är mossigt av lera och annat gojs. tänkt på saker som man vill men inte gör och saker som man inte vill men gör. Det sista är nog mer vanligt.

Tänker på när vi satt på ett tak i Indien och rökte cigaretter och lyssnade på staden som tystnade i takt med mörkret som föll över oss

jag har den senaste tiden blivit osams på jobbet, saknat en vän, suttit i tystnaden och blåsten på en strand, skrivit om dans och gått fram och pratat med folk något jag egentligen inte vågar. 'Idag dog jag några gånger för att leva.

den handlar om bräckligheten som finns i kärlekheten och om det besynnerliga i ambivalensen som i stort sett vi alla lider av. Om att veta vad som är rätt men inte handla där efter. om att gå in i destruktiva beteenden för att. för att.

Karolina Ramqvist har skrivit boken

och jag hör ljuset och skrattande människor. och jag skriver i lokaltidningen och jag ser ljuden.

såg en film precis som fick mig att må illa i hela magen igår såg jag med en film som fick mig att må illa den igår handlade om en kille som hade det bra i sitt förhållande osv men som känner sig som kvinna egentligen det blev en jävla massa liv och det ramlade kläder från himlen, den jag såg nu handlade om en tjej som var ihop med en snygg britt men som under en varm sommarkväll i musiken, cigarettröken och ljuset har sex med en annan och det slutar med att tjejen och britten ändå sitter bredvid varandra där i bilen och den där tystnaden. i en bil.

lär mig bilnamn å detaljer från en bilsort ja inte ens visste fanns. lyssnar även på Håkan och grannens fest. dricker också öl. lättöl. Och funderar