totfd

Jag ligger i ett badkar med alldeles för kallt vatten. Det brusar som havet i mina öron, i hela min kropp, men en stor sten belägen i mitt mellangärde dunkar. Vattnet inhalerar mitt allt syre.

Jag blundar, låter mitt medvetande sakta, sakta drunkna, falla till botten. Jag låter min hjärna säga vad den vill till mig och jag får se bilder, suddiga; diffusa. Men det är jag, jag har varit där. Det är mitt liv.