totfd

har jag försökt lyssna på ett snabbt radioinslag med min egen röst men det går sådär. Idag slog jag emellertid nytt rekord: klarade tre sekunder. Ljud är något annat än text. Det går inte att omvandla till det man vill se, det går inte att misstolka. Det går inte att förvränga. kollade på harry P och tänkte att min hjärna kanske har tagits över av demoner, eller så är det bara livet, vad vet jag. Jag tänker iallafall på två svettiga kroppar som blir en och jag hatar att jag skriver så för det är egentligen inte så. Det är två svettiga kroppar som är svettiga kroppar. Det är småflugor som dras till ljuset . Det är hud som behöver hud. Det är hjärtan som bråkar, det är ren vätska som droppar och smakar salt. Det är öronsnibbar som kittlas. Han kysser mig på ryggen och ner över min rumpa som han säger är perfekt. Vi tittar oss i spegeln och han säger att jag är söt. Han hud är skrovlig och håret är överallt. Han sov i ett rum med grusigt golv och gula väggar, med madrassen ovanför kroppen. Vi säger hejdå, jag ståendes och han sittandes från en silvrig Volvo och jag kan inte höra någonting. Kan bara lukta på min kropp som luktar honom. Jag såg på Harry P med min mamma och hon förstod inte. jag levde mig in världen och låtsades att jag var i den. jag glömde för en sekund bort de svettiga kropparna. Men inte under en längre tid.