totfd

Jag dricker ett glas av mammas nykokade svarta vinbärssaft. Går sedan ut i kvällen. Luften är en erotisk kontrast av dagens värme och nattens kommande kyla. Grannjäveln sitter ute och dricker öl med vänner. Måste planera om promenaden så att jag slipper gå förbi här igen, det innebär omvägar, men det spelar ingen roll. Jag vill inte gå förbi här igen. Det är förnedrande att gå förbi, men mest förnedrande är det att jag måste gå en helt annan väg än den jag först tänkte. Varenda steg blir förnedrande. Det tar emot. Plötsligt får jag en ingivelse, att fan, jag måste sluta med det här. Sluta gå omvägar, sluta undvika farhågor, sluta vara rädd och istället börja gå precis som jag vill, bemöta farhågorna samt min rädsla. Jag kan klara det. Fast ne, inte just idag. Jag fortsätter min promenad så som jag planerat den efter att sett dem öldrickande grannarna. För jag insåg, att för att lyckas måste jag övervinna mina farhågor, samt min rädsla. Det klarar jag, men inte just idag. Så jag skyndar mina förnedrande steg hem och dricker ett glas av mammas betryggande svarta vinbärssaft, ännu en gång.