totfd

Jag har aldrig förstått mig på när unga människor säger att de ska ”vandra hand i hand livet ut” eller ”hoppar du så hoppar jag”. Det var visserligen ett tag sedan jag såg det nu (typ lunarstorm/bilddagboken, but sowhaover). Jag förstår inte. Hur vet man att man ska vandra hand i hand, hur vågar man lova något sådant? Och hur schyst är det och dö själv om den som man säger sig älska mest av allt precis har dött, eller aah, hoppat? Blir typ dubbelt så mycket för alla i omgivningen och tillslut skulle ju alla dö. För det är la det man menar med att hoppa?

Jag har, i mitt liv, ingen jag skulle kunna säga dessa ord till. Men jag har en vän, eller vän känns alldeles för futtigt att kalla na, själsfrände likaså. Hmmm, let’s kalla na prutt (stark lukt - starkt ord). Denna prutt erhåller fantastisk många fantastiska egenskapar att om jag skulle skriva ner dem här skulle det bli en hel bok (done that). Självklart så vill jag ha dig som prutt hela livet, men vafan, de är ju inget man kan garantera och än mindre lova att garantera. Och det där med att hoppar du så hoppar jag. Om jag nu skulle hoppa är ju det sista jag vill att du ska hoppa. Jag vill ju att du ska leva vidare, för mej. Men nu ska vi inte prata sånt. Jag kan säga dej att ”hoppar du” så tänker fan inte jag hoppa iallafall. Eller aah, innan du hoppar tänker jag se till att du inte gör det. Måste la va det bästa egentligen.. Hmmm, ”tänker du hoppa så tänker jag stoppa dig” - word. Men fuck.

Jag kan ju dock inte mer än att hoppas att... tjaa... att jag och min prutt vandrar hand i hand livet ut... kanske inte bokstavligt men på nåt jävla vänster :)

some sexxxxineessss in the aiiiir! <3