life is now aah tack för den röv
Nu ska jag beskriva en känsla. Man har skrivit en text. eller vafan, vilken jävla man? JAG. Jag har skrivit en text, lagt ner lite tanke på den. Jag skriver i pages som vanligt, för att sedan kopiera och lägga in den på bloggen som vanligt. För av nån jävla anledning är det viktigaste i mitt liv just nu att få piblicera denna text. Då kommer jag bli hel. Då kommer mitt belöningssystem få belönas. min självkänsla stärkas. Internet segar. Jag kopierar texten å tar upp mitt dokument me en jävla massa listor. aah ja gillar å göra de, listor alltså. ska lägga till när internet laggar. raderar bloggtexten. kopierar överskriften. nu har internet laddat klart och ja klistrar in texten som består av: Saker ja inte gillar eller är emot. (publicerar kanske den någon gång om ja känner att ja kommer må bättre av det.) Men iaf, det är nu känslan ja skrev om kommer. Hjärnan var beredd på den fina långa texten och sedan trycka på publicera sedan skulle texten finnas där ute, tillgänglig för alla. Viktig. för mej. Hepp så blev det inte. Ögonen uppfattar först en kort text, sedan fel text. Sedan kommer det till hjärnan och hjärnan gör så att magen sjunker. Armarna blir svaga, ögonen tröttna, magen ond alltså. Meningen försvann *dubbeltydligt*.
Och vafan känner ja nu. vf ha detta behovet? VART ÄR INTEGRITETEN(ja kan inte ens stava te ordet!!!)?
ja sa no va gla att ja aldri förlorat en hel uppsats, eller så skiter ja i å va gla för de.Kommentarer
Trackback
