var ä luggen????

Att vara 19 år och känna hur allt i världen plötsligt inte betydde något, var inte att ta i, men att ge sig ut på djupt vatten. Det fanns inte ett enda hinder som kunde få mig bekymrad, ledsen eller arg. Jag tänkte på min kärlek, att det räknades, och inget annat. Cimon Lundberg.

Fint skrivet. Vissa dagar faller allt på plats förutom orden, kanske.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0