totfd

Det är fina saker det. Någon gång är man ung, skaffar sig minnen. Sedan blir man gammal och kommer ihåg. Men det är någonstans därimellan de flesta befinner sig i livet.

Det är vackert att lyssna på farmor och farfar om hur de träffades för 65 år sedan ute i parken då de lyssnade på dragspelsmusik. Det är vackert att höra hur de minns, hur farmors ögon lyser av lycka när hon tänker på sina minnen. Vilket fint liv hon har haft. Tänk att få känna så när man är gammal. Vilket fint liv jag har haft.

Men för att kunna tänka så tror jag att fina minnen är oerhört viktigt och för att få det måste man leva. Göra det bästa av varje dag och bla bla bla - fy faan va klyschig jag låter nu. Ussh! haha men jag blir lite cynisk näeeh lyrisk menade jag, (haha) av att lyssna på och träffa farmor. Vi lever i så olika världar, har så olika förutsättningar.

Som sagt (måste nog tyvärr avsluta med en klyscha), jag är ung och ska nu skaffa mig minnen som jag  kan minnas när jag är gammal och tänka just - vilket fint liv jag har haft.