totfd

Avskyr hur ångestladdad bloggen börjar bli. Antar att det beror på... mej (logiskt??).

1 vecka brukar det gå innan jag börjar tänka igen. Börjar analysera, börjar minnas, börjar vilja saker, börjar våga och för att sedan, börja misslyckas. Eller tro att jag har misslyckats i alla fall.

Man hamnar i en horsituation (ofta de ordet fanns i ordlistan men inte ångestladdad och bloggen!?) som man är fullständigt fast i. Man tar sig nästan upp ur det men då tar pengarna slut och man hamnar i horandet igen.

men en dag då kommer det bli bra och i min nya fress är ja helt jävla fucking unstopable.

Vill också tona ner det hela med att påpeka att jag är ungdom och aah, de kanske räcker så så förstår ni. De e inte lätt å va 16, snart 17.