troubled water
Linnea är 5 år. Det är höst. Torsdag.
Barnen är ute och leker någon hopprepslek. Kom alla mina hästar eller något sådant. Det går i alla fall ut på att hoppa över snöret utan att trampa på det, för då stannar hela leken.
Ett utav barnen förstör emellertid leken hela tiden. Hon trampar på snöret.
Linnea är naiv, ivrig men resolut. Hon tar tag om det andra barnets axlar. För bort henne mot staketet samtidigt som hon säger de magiskt förbjudna orden; ”Du får inte vara med”
Sedan vänder Linnea på klacken och fortsätter leken.
När hon sedan kollar bort mot staketet igen är inte barnet där längre.
Plötsligt, när leken går som bäst hör Linnea sin favoritdagisfrökens barska röst säga; ”Linnea, kan du vara snäll och komma hit”
Linnea kollar på sin favoritfröken, sedan på kompisarna hon lekte med, och till sist på barnet som står bredvid sin favoritdagisfröken.
Barnet gråter.
”Har du sagt att inte hon får vara med”, säger fröken. "Isåfall måste du säga förlåt vet du, Linnea”.
Linnea är förskräckt. Hon har aldrig fått skäll förut. Inte ens en tillsägelse.
Aldrig gjort något fel.
Hon känner hur halsen börjar klumpa sig. Går fram till den andra flickan och säger de mest magiska orden:
Förlåt, Malin, förlåt.
