totfd

Dagen är inte slut förrens jag somnar. Jag kan göra vad jag vill tills dess. Jag kan springa naken i porlande regn och jag kan ligga naken i våndande ångest. Men så länge mitt medvetande är levande är det jag som stipulerar. Mitt medvetande är jag. Men när jag somnar försvinner jag in i en fragmentarisk värld av gladlynt melankoli, då laddas mitt medvetande med bilens bensin för att kunna rulla. Jag rullar och är lyckligt ovetande om att Natten inte är slut förrens jag vaknar.