totfd

jag sitter här, ensam i mitt barndomshem, som har förändras i samma takt som mig. Jag sitter här och ser mig omkring. I den stora svarta soffan och tittar på den stora svarta TVn, Bredvid TVn är en stor klocka. På vägget i köket är en stor klocka. Tiden går men jag sitter still. Ute i världen pågår konsekvent en aktivitet. Jag är inte med i den. Jag är i mig själv, men ändå i ett slags kollektiv. I mig själv. 

Jag vänder mig om och tittar ut i mörkret. Lars Ohly skriker högt och Pernilla Wahlgren är helt jävla dum i huvudet, men Betnér är ju klok i alla fall. 

Jag andas samma luft som när jag var 2 år. Men jag är en annan nu och jag vill formulera det på ett fint sätt, men det får inte. det får inte. det får inte. och det får inte. Det är varmt under filten och Ofelia är i rummet som brukade vara gästrum.