hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar.

jag vet inte om jag gillar eller inte gillar att jag har skev musiksmak, att jag är besatt av att över huvud taget ha en musiksmak.idag känner jag mig håglös och sjuk. jänner mig lite rädd också. för imorgon måste jag möta världen igen. jag måste ringa en farlig människa och berätta om ett stort misstag jag har begått. på andra sidan telefon luren kommer människan bli besviken på mig. men ändå kanske försöka rädda mina rubbningar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0