totfd

I en lång korridor som är vit går en medelålders kvinna. Hon tycker att korridoren är grå. Det enda som hörs är skramlandet från hennes städvagn. Hon sprutar ett frätande rengöringsmedel på alla handtag och skrubbar frenetiskt. Det börjar klia, under hennes fingrar. Hon tycker sig höra hur det som kliar under handen vill säga något till henne. En grön vätska droppar ut från hennes hand. Det börjar plötsligt lukta förfärligt. Kvinnan agerar intuitivt för hennes yrke och sprutar det frätande rengöringsmedlet på handen. Det svider till men plötsligt så går ett sus genom hennes öron och hon börjar snurra. Eller så är det korridoren som snurrar. Snabbare, fortare, snabbare. Hon står mitt i ett stressigt och rökigt New York, bilar som ständigt skriker på bilen framför. De höga husen reser sig över henne. Städvagnen ser malplacerad ut men plötsligt förvandlas den till en ny, skinnluktande channelväska. Trots den overkliga situationen väljer kvinnan att infinna sig i det nya. I hennes väska finns ett kreditkort. Hon går in i första bästa affär där en dov musik blandas med en fräsch lukt. Hon provar en minimal svart klänning med ett par höga pumps. Butiksbiträdet bjuder på dyr och välsmakande champagne och den städerskan beundrar med stora ögon sin spegelbild. Hon går ut ur affären iklädd sina nya kläder och stapplar tappert fram på trottoaren. Hon får skoskav och en grön, flytande vätska droppar från hennes häl och landar på marken. Människorna runt om ser märkligt nog ingenting. Kvinnan agerar med den enda hon äger - kreditkortet. Hon skrapar bort den gröna vätskan med kreditkortet och tittar närmare på det. Hon ser hur det långsamt utformar sig figurer i vätskan. Det luktar som gummi och helt plötsligt börjar allt snurra igen. Snabbare, fortare, snabbare. Och på mindre än en sekund är hon tillbaka i den vita korridoren och skrubbar frenetiskt på handtaget. Hon tittar upp och ser att.

Korridoren faktiskt är vit.