Ken säger det med en text istället
Och hundratusen ögon stirrar på oss, ingen ser
Då tänker du högt och skriker tyst. Och håller andan genom monologen. Som en elektrisk chock genom skelettet. Lätta fingrar genom tyget på de kläder du valde för någon annans skull
Och jag ska tänka före handling. Vända andras kinder till. Jag bara väntar här tills mörkret behagar försvinna
Och en vidöppen väg rullar ut framför oss i en ödelagd stad där ateister bär kors. Jag säger till dig det var tur att du kom.
Och hundratusen röster skriker efter något mer
Kommentarer
Trackback
