totfd

Jag har inte skrivit någonting på nästan ett år. Jag bestämde mig för att leva istället. Skrivandet är så mycket mer än ord för mig. Skrivandet och orden är i många avseenden mig. Och det skrämde mig, så jag tog avstånd från det.   Och jag känner ibland att den här bloggen är ett hyckleri. Att mina ord inte är ärliga. Att jag är rädd för vad ni som läser ska tycka och därför vill jag inte låta er komma för nära.  Samtidigt är det min allra högsta dröm: Att bli publicerad. Att bli kritikerkrossad och att bli kritikerrosad. För ett år sedan skrev jag en lista på vad jag ville skriva i mitt liv. På ett år har jag inte skrivit någonting av det. Och idag la jag till en deckare på det. En idé börjar ta form i huvudet. Jag hoppas och tror att jag har hittat tillbaka till mitt tangentbord, till skrivandet i natten och till den där känslan av att försvinna i orden. Som bildar mening. Och jag skriver ner det här nu. Och jag kan inte sluta leva för att skriva. Jag måste leva med skrivandet.