:hon skrattar
jag förbannar mig själv för att jag tog på mig min varma regnjacka. det är ju sol. Blir svettig så fort jag kommer in i det unkna huset. hälsar på en gammal tant, hon skrattar högt utan mina problem. hon gör mig illa till mods vill jag skrika till hela världen. men jag biter i min kind istället. en distinkt blodsmak sprider sig i min mun. jag kräks inte. utan skäms. slår upp dörrarna till dom där i min ålder. skäms inte. kräks inte. gör inget. två bortglömda timmar senare: väderomväxlingar. min varma regnjacka kanske räddar mig. I biblioteket kan jag andas. det är inte högt till tak men ingen dömer mig. stjälper mig. jag tittar på bokryggarna utan att se dem. jag ser bara ord: ord, ord, ord, ord. vill låta dom omfamna mig. tar en bok på måfa samtidigt som jag hör ett aktivt smattrande på dom små fönstrena. det regnar. jag tänker att jag älskar regn jag tänker att jag hatar regn. jag läser orden i fel ordning, tänker i fel ordning. ångrar mig, vänder om, ser det abstrakta. går ut i regnet och-
