alla frågar ingen frågar jag är på aviciiii
Eftersom att bloggen ändå har spårat ut tänker jag försvinna till stockholm och stanna där ett tag. le mot människor och låtsas att jag är oslagbar och världsvan. att jag har framtiden utbredd framför mina fötter och att allt ser extremt ljust ut.
jag vill bara ha varmt te med honung och bränna tungan, men vad händer sen/sedan?
Jag vill skriva en bok också. jag vill hitta på en karaktär som jag kan vara i tre år - minst. sedan tänker jag släppa allt som har med integritet att göra. ytr prd räcler det är mig du smäcker. haha.
jag vill bara ha varmt te med honung och bränna tungan, men vad händer sen/sedan?
Jag vill skriva en bok också. jag vill hitta på en karaktär som jag kan vara i tre år - minst. sedan tänker jag släppa allt som har med integritet att göra. ytr prd räcler det är mig du smäcker. haha.
ne jag tänker fan inte skratta. jag tänker kräkas, spy, kräkas sen... spy alla lampor som finns är tända och lyser på mig.
KAP 1.
Jag heter Folke och är sjutton år år 2012. Jag borde kanske inte ha nämnt mitt namn först, ni har ju säkert redan en bestämd bild för mig nu. "Folke, troligen äldre föräldrar och en sen sladdis. Hemma hos Folke är det klockor överallt och gamla golv"
Jag ska inte säga emot. Jag är Folke, okej. Igår gick jag och Simon omkring på taken på skolan. Det var spännande. Men mest var det avkylande. Jag måste gå ut ibland och få luft och det känns fjolligt att heta Folke och stå ute bland "de coola" och kyla av sig istället för att värma sig med en cigg. Fan vad jag hatar att jag anser att det överhuvudtaget finns "de coola".
Sedan gick jag och Simon in i skolan igen. Jag ville genast gå ut igen.
KAP 2.
Vi var och hälsa på farmor idag, jag och pappa. Farmor är ungefär hälften så stor som jag själv och ändå är jag själv hälften så stor som Andreas i klassen. Det är märkligt för jag känner mig aldrig så liten som jag gör när jag är med farmor. Hon är döv på ena örat men ler ändå jämt med hela munnen. Jag borde inte se upp till farmor så mycket egentligen. Det är ju fjolligt. Folk kan börja kalla mig Fjoll-Folke.
KAP 3.
Det blev inget sådant kapitel.
KAP 4.
Om man är 17 år och överstimulerad, vad gör man då?
Kommentarer
Trackback
