bara han är min klippa

Du vill inte generalisera. men du vill ändå knyta din hand och slå ett hål i väggen och sticka till Sydafrika. Eller varför inte Honduras?

du känner att allt är grönt och grått och mögligt. Grönt och grått utan nyanser och ett mögel med vägglöss, alltså omöjligt att bli av med. om man inte raderar allt och lämnar allt bagage då. Bakom sig. men det finns små hål, små läckor. som är fyllda med en leksaksaffär på halloween. med svarta masker och ett annat liv. ibland. där finns det till och med nyanser på svart.

ingen bestämmer vad du ska göra. 

du kollade på korrespondenterna. det handlade om sexslavar i Bangladesh. de var inte mer än 13 år. du blev illamående. men inte av dem. du blev illamående av dig själv och din existens tillförlitliga misär. och deras jävla liv. som dom utstår. du förstår, verkligen inte. varför du inte andas ibland

varför ska man stå upp, rakt. varför ligger inte mänskligheten ner. Du är 17 år men vill vara tio eller 25. Dina strumpor är i fel storlek men du springer ändå, som för att slita ut skorna, men sen ja, sen, kommer du falla.

Men innan du faller vill du uppleva ett liv fullt av nyanser. ett tack till din garderob, ditt bagage. Men du blir istället bestulen på ditt hjärta och mitt i fallet får du tillbaka det: men då är det för sent.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0