im going back to the start nånstans
...jag och min själ är på väg hem från en timme som vi aldrig kommer att få tillbaka. Vi går i en grå atmosfär och jag ser inte det stora samhället som tornar upp sig i takt med mina tunga steg.
Men där, vaknar vi ut våra drömmar. Min själ omvandlas omgående till ett slags abstrakt demon. Vi ser fyra vandrade människor utan själar och avskyr dom genast. Alla går med varsin resväska och ser så abnormt märkvärdiga ut, i den gråa luften. Två, enligt min demon, käringar går först med beigea kappor och tantfrisyrer går först och några meter bakom går en extremt lång kille och en extremt kort tjej. Jag och mitt abstrakta någonting skrattar jävulsk i min hjärna.
Vi bestämmer oss för att följa efter, för att kunna hysa ännu mera agg mot dessa viktiga personer. Vi går på stadens finaste gata och det fula korta tjejen har en snofsig gångstil och behandlar sin rullväska som om det vore en bebis.
Sällskapet går förbi stadens finaste hus där det finns en stort träd. Det där abstrakta inom mig suckar högt.
Det är ju jävla typiskt att det där trädet är det enda trädet i hela Sverige som har slagit ut.
Jag kan faktiskt inte annat än att hålla med.
Resväskesällskapet går sedan vidare på stadens mest trafikerade gata och och går liksom omedvetet, fast med flit på den släta trottoaren som är till för cyklar. De stannar för rött ljus. Min abstrakta, genomskinliga demon och jag ökar takten för att gå om dom. Jag ser att den långa killen håller i ett utskrivet papper som det står google på. Han har således skrivit ut en karta. En karta? Karta!? Till Lidköping. Han pekar åt hållet som de ska åt och de går över vägen. Vi undrar vart dom ska. Vi hatar dom för att dom ska nånstans, för att dom faktiskt konkret är på väg från punkt A till punkt B. Jag blir ledsen och kräks lite i Lidan, sedan är min, för tillfället, orangea själ tillbaka och tillsammans vandrar vi tillbaka hem, från timmen som vi aldrig får tillbaka, i en cirkel som blir större för varje timme, men som aldrig går ihop.
Det vackra är ändock att det inte finns någon rak väg från punkt A till punkt B i min osynliga cirkel.
