fdsgs

såg precis världens finaste film efter att ha läst världens finaste bok. Extremt högt och otroligt nära. Har aldrig gråtit så mycket. Filmen tar slut och med en gång kommer de där känslorna tillbaka, som jag gömt långt nere, inne i mig. Känslan av att vara helt ensam. De försvann någon gång men tog slut och ersattes av någonting annat. Men satan nu kom dom tillbaka och jag känner mig så otroligt ensam igen. men så skriver någon på fb och man låtsas att allt är bra, näe, jao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0