totfd

Jag har en granne som är blind och jag spiller ut saft på alla sladdar samtidigt som jag räknar ut hur många minuter det tog för honom att svara. Eller dom. Fast flera han.
Jag har en packad träningsväska men ett tungt huvud och ett åskväder inuti som tävlar med regnet utanpå.

15 minuter tog det för den ena.
två dygn och lite till (för komplicerat att räka ut) för den andra.

Jag söker på sista minuten-resor. Jag beställer hem byxor. Jag samlar på ord. Jag byter bakgrund på datorn.

Jag dricker gul saft som smakar halsbränna och hör hans röst genom orden. bådas röst. likadana.

Läser ord och väntar på samtal. begynnande liggsår hos någon som tröttnat på promenader. hos någon som anser att vädret bestämmer sinnesstämningen.

Jag upptäcker att min stad inte finns.

Jag drömmer på natten om ett kök och en leverfläck jag trodde jag hade glömt bort. Jag säger det i drömmen, blir väckt och tänker på allt bakom den där leverfläcken hela dagen. Stoppar sedan ner det i min gamla byrålåda en gång i timmen.

Tiden blir en nedräkning.

Min granne som är blind går ut och går varje dag klockan 10:00 och 16:00. Jag ser hans stapplande steg från mitt fönster. Hans ledhunds ivriga nafsande. Oavsett väder. Just det. Han sa i drömmen att hans texter aldrig kan mäta sig med mina. Att han läst allt jag skrivit och blivit mäkta imponerad. Sedan cyklade jag hem i regnet men aldrig igenom dimman.