totfd

Jag tänker mer på första gången jag grät över oss. Jag satt i en bil som guppade den ojämna vägen på södra Indiens landsbygd. Såg ut över soluppgången. Människor som bar vattenmeloner i skottkärror, barn som sov på gatorna, rök från gathörnen. Jag lyssnade på musik och mitt hjärta skrek efter dig. Det fanns ingen annan någonsin på denna jord som jag skulle kunna berätta för om vad jag har sett. Det fanns ingen annan på denna jord som jag skulle kunna se en framtid med. Världen var under mina fötter, den var min. Men vem var jag här utan han? Tårarna rann mot bilfönstret men avdunstade snabbt i hettan.