Publik

så satt vi, nedanför scenen.
Stolar med tunga säten,
andetag med djupa läten
Tiden sprack mellan benen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0