I natt jag drömde
I natt jag drömde
I natt jag drömde något som jag drömt förut
Jag drömde jag hade fött en bebis
Som hette Lilian och jag hatade det namnet och fattade inte hur hon hade fått det
Hon hade rött lockigt hår, efter min pojkvän. Och becksvarta ögon.
Hon hade rosa klänning med fransar.
Kröp omkring i badrummet där jag själv kröp omkring som barn.
När jag födde henne tänkte jag att nu förstår jag äntligen - den villkorslösa kärleken mödrar känner till sina barn. Jag kände den till henne. Jag skulle göra allt för henne. Offra mitt liv för henne.
Men Lilian skulle ammas och jag hade ingen mjölk att ge henne
När jag bar henne gled hon ur min famn som om hon förvandlades till en tinad torsk
Jag famlade, lämnade och sprang ut ut ut
framåt till nästa hem jag bott
sökte mellan de rena lakanen och åkte vidare vidare vidare
med flygplan till kontinenten i en stad med vägar som kan ta mig överallt
Lilian i mitt huvud. glömt bort vart hon är.
Vände tillbaka till ett sorgligt miljonprogram i norra (mellersta) Sverige
Golvet var fyllt med långa svarta hårstrån
Minns igen
rött lockigt hår snabbt
Tillbaka till trädgården till huset i badrummet där jag mindes att hon krupigt omkring.
Tidig sensommarmorgon. En buss med fulla ungdomar väller ut med filtar och champagne. Frågar mig ”åh, var har du Lilian, var har du Lilian”.
En man som glömts bort men som en gång var nära kramar mig bakifrån och flinar.
”nu har du allt gjort bort dig igen, va?”
I natt jag drömde något som jag drömt förut
Jag drömde jag hade fött en bebis
Som hette Lilian och jag hatade det namnet och fattade inte hur hon hade fått det
Hon hade rött lockigt hår, efter min pojkvän. Och becksvarta ögon.
Hon hade rosa klänning med fransar.
Kröp omkring i badrummet där jag själv kröp omkring som barn.
När jag födde henne tänkte jag att nu förstår jag äntligen - den villkorslösa kärleken mödrar känner till sina barn. Jag kände den till henne. Jag skulle göra allt för henne. Offra mitt liv för henne.
Men Lilian skulle ammas och jag hade ingen mjölk att ge henne
När jag bar henne gled hon ur min famn som om hon förvandlades till en tinad torsk
Jag famlade, lämnade och sprang ut ut ut
framåt till nästa hem jag bott
sökte mellan de rena lakanen och åkte vidare vidare vidare
med flygplan till kontinenten i en stad med vägar som kan ta mig överallt
Lilian i mitt huvud. glömt bort vart hon är.
Vände tillbaka till ett sorgligt miljonprogram i norra (mellersta) Sverige
Golvet var fyllt med långa svarta hårstrån
Minns igen
rött lockigt hår snabbt
Tillbaka till trädgården till huset i badrummet där jag mindes att hon krupigt omkring.
Tidig sensommarmorgon. En buss med fulla ungdomar väller ut med filtar och champagne. Frågar mig ”åh, var har du Lilian, var har du Lilian”.
En man som glömts bort men som en gång var nära kramar mig bakifrån och flinar.
”nu har du allt gjort bort dig igen, va?”
Kommentarer
Trackback