totfd

när naturen böljar
när grönheten är skarp
och jag längtar efter träd och guld (och silver) och gröna skogar
Får konturer igen

((Han ringer mig och säger att han ska spela datorspel))

efteråt:
dusch, och jag tippar på tårna

ser på film om tragedier och trauman

efteråt:
River mig i håret och vågar inte öppna dörrar

((Han ska komma till mig i morgon))

I stan tappar husen sina konturer - en grå hinna lägger sig ovanför
emellan mina ögon och husen: hinnan.

((känner mig liten, vill känna mig liten, vill krypa upp i hans famn, vill vara självständig, vill aldrig mer aldrig mer aldrig mer. Tider som har passerat. Tåg som har gått. Tryggheten han kan ge men inte ger - vara vaken vara glad. Ordna ordna. Sen sen sen. Men vad gör det om hundra år?))

Innan:
Allt damm försvann och mina händer tynade bort