totfd

jag är ibland rädd för min egen skugga och
JAG VILL HA NÅGOT STÖRRE, något större än versaler

Vi säger ja fast vi menar nej och vi säger att vi bor norrut fast att vi bor i mitten av landet.

Vi skapar MÖNSTER i gatorna vi skapar TRÅDAR mellan våra kön.

Vi pratar om mat vi inte vill äta om liv vi inte vill leva om musik vi inte vill lyssna på. inte inte inte. men vad vi vill vill vill. det pratar vi inte om.

Också är vi bra på att definiera oss som ett OSS. men inte jag som ett JAG. vi strävar efter sammanhang. ensamma i lägenheter. ensamma i rum. ensamma kylskåp.
Fredagar, lördagar, söndagar som rafflar mot huden. INTE VARA. ELLER VARA.
och man kan ju alltid sitta på ett glov på förrådet och rycka på axlarna. OCH VI SÄGER ATT VI TRIVS HÄR FÖR DET ÄR SÅ DET SKA VARA. Glada miner. estetik och udda är det accepterade. och brandtrappor ska vara något vackert. Odiskade tallrikar är. Rena. rama kaoset.

Och man kan bestämma sig för att gå hem tidigare men ångra sig så fort vägen svänger. BRYTA MÖNSTRET. KLIPPA SÖNDER TRÅDARNA.

Eller så kan man fylla i mönstret. skarpare skarpare skarpare. Fläta trådar. starkare starkare starkare. Tills det är omöjligt att gå på sträckan. Tills det är omöjligt att skära av tråden.

Tills tiden har försvunnit. Vunnit

nu vet jag varför jag inte skrivit det är för att jag inte känner mig närvarande i NUET jag vet inte vart det är jag vet inte vad det är att känna det som är nu jag vet inte vad det är att se lyssna höra det som är just nu.
jag vet det bara när

har en idé om att jag ska skriva dikter baserat på gamla böcker som jag hittat bland skräp. drar mig ofta till människor som inte förstår mina idéer som suckar och så och det är som att då legitimeras idéerna.

jag har också glömt att det är böcker

Typ två månader senare faktiskt och jag vet inte vad jag vill. en klassiker. Korv med mos.

just det. har skaffat nya glasögon, som jag har fått höra att jag passar. i.

jag har ingen ordning på mina tidningar.
De ligger i en sån där gul tidningshållare från Ikea på toan, för jag tänker att det är där jag ska få läsa dom.

men det gör jag aldrig.

har också en gul puff också där jag lägger andra tidningar. Men ord som jag tänker ska få mening. men jag hinner aldrig läsa det där. Och det stressar mig.

Och det stressar mig när jag väl läser tidningarna för jag kunde också ha vart nån annanstans.

Nån annan stans där tidningarna inte spelade någon roll.

Det är i civilisationen som orden föds
och det är i ensamheten som meningar bildas
och det är en balans mellan civilisation och ensamhet som behövs för att bilda meningar

Jag skriver inte längre
Jag har slutat skriva
Jaha.
Har ingen tid för mitt eget utan kalendern har tagit över-
som nu - måste titta när tåget går tåget går tåget går
svar: jo tåget går hela jävla tiden!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Bara det att jag har inte fått en fönsterplats. jag har fått den där platsen mellan fönstren. Ser inte vad som händer utanför väggarna. Ser inte vad som swischar förbi utanför tågets hårda skal. Ser inte vad jag håller på med.

någon slags valborg. Luktar vitlök från händerna och drömmer om dofter.

Han ler och säger: "tävling" Också cyklar vi längs med järnvägen i aprilnatten som doftar av rester från vintern. han ökar takten på sin gamla cykel och försvinner framför mig. Hans silhuett krymper och jag ökar också takten. Närmare- Närmare-- Närmare--- I korsningen när jag kommit ikapp honom kysser vi inte varandra men jag tänker att om det hade varit en film så hade vi gjort det.

Vi går på varsin sida om vattenpölen
Och
himlen färgas rosa

varje vecka blir det söndag och den finns för att veckan ska kunna börja om
försvinna och bli en ny

nej, himlen är redan rosa när vi går ut
ligger ovanför oss

Hans kropp är annorlunda när han går, står, andas på trottoaren
när han ligger en annan

från spisen kokar vatten från golvet andas smulor
är tyst och sväljer osäkerhet och stirrar in i bruna ögon istället

JAG VILL KÄNNA LIVET I VERSALER UNDER MIN HUD
jag vill känna huden vibrera i natten
JAG VILL KÄNNA VERSALERNA VÄXA I ATMOSFÄREN

Börjat läsa Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Tänkte fortsätta med det under natten. Maken lästes också ut och jag har ingen som vill bena ut tankarna kring den. ORDNAR DET I MORGON.

Det är inte jag som springer i skogen. Men grusvägen där vid hästarna får det att kännas så

DET är något med mitt hjärta att det inte riktigt slår i takt, eller inte otakt heller för den delen MEN DET ÄR DET HÄR MED ATT INTE VILJA ELLER VETA eller det är nog snarare det att jag både VET OCH VILL,

Lyssnar på hans hud. Luktar på bilarna som brusar utanför. JUPITER, Ett grusigt golv och en yxa på väggen.

Inatt sa David : "jag äter inte äpplen dom är för runda och jag vet inte hur jag ska göra då. Det är för mig övermäktigt". Det ligger nånting i det