totfd

Småstadens tristess säger dom
Jag möter fyra personer på vägen till stan
Grått filter. Hagel mot kinderna


Storstadens liv säger dom
Parerar för att inte krocka på gatan
Andas och blir smutsig i lungorna

Det är jazztoner i bakgrunden och hans telefonröst smyger sig in till mig via mina hörlurar.
Vi pratar om just ingenting men min själ bleknar när jazztonerna försvinner.

Väggarna rasar. Tiden brakar.
Hemma.
I telefon med kärleksfull röst.
Skriver brev med trött handstil
Ont i magen.

DET FINNS EN NACKE JAG LUKTAR PÅ HELA NÄTTERNA DEN ÄR INTE SOM DOM ANDRA NACKARNA SOM DOM ALLTID VARIT

naken på ett golv
sårbarhet.
Doften från kön????
Dans från skärmar.
smärta från ryggen
skrik från HJÄRTAT

FÖR två år SEDAN FLÖDADE kreativiteten och lokaltidningarna RINGDE.
NU skriver jag praktikbrev för en framtid med RAPPORTERING. GAMMAL UNG TROTSIGHET ÅNGEST.
Slutar.

skrattet av det dom kallar kärlek doftar av alkohol
tiden är jämn
veckodagarna är ojämna
aldrig är det detta igen
ALLTID
småstadsliv
där man vet vart man ska ta vägen men inte vet vart man ska ta vägen
lamporna släckta
gömmer mig till senare

Trycker min panna mot hans bröst
sparkar i luften
tittar på löven
grenar har fallit ner i ån
Dörrar skramlar
Tystnad i rummet
Stillhet i tårna
Andetag stilla
Håret i tofs
Kroppen på mig
Försvinner i varandra
hittar aldrig ut
Näsa mot näsa
Handen mot bröstet som försvinner

hon sa: jag vill ha en tatuerad man med långt hår. Han ska ta mig till platser. Han ska ta mig, han ska äta mig. Förgöra mig. Med tiden.
Hon kände: jag. jag. jag.
Hon gjorde: Ingenting.

Facebookflödetfinnsochdetgörmallanslagsknappenmed MEN JAG SER DET/SER DET INTE. Prioriterar fler saker. ??????

så satt vi, nedanför scenen.
Stolar med tunga säten,
andetag med djupa läten
Tiden sprack mellan benen

mig beroende av människor
sparar disk för att kunna tänka
tittar på grannen
räknar kvadratmeter

Du gillar klättring och jag vet vem du är för vi är vänner med varandras vänner. SEN SÅ GÖR LEDIGHET ICH JOBBighet samma saker med en.

att hitta balansen mellan livet och tiden

att ha ångest är att leva tänker jag när natten jagas.
fast att det inte är sant. att leva är att leva och att ha ångest är att ha ångest.

Tänker lite på livet efter nuet. PÅ friheten nu på friheten sen?

PÅ när tiden är nu.

Också skaver det i bröstet. MUSIK OCH ANDAS

Gå å lägga sig i tid pga upp tidigt å göra nytta

VI BEHVÖER EN FLER slot 2
jag behöver mer syre.
sen

vill att fåglarna ska väcka mig imrn

jag gick till berget för de ensamma
staden brusade över havet
måsarna snurrade ovanför mitt huvud
Husen var tiden som stod still

jag minns att vi ibland skypade i fem timmar men jag kan inte minnas vad vi pratade om. var jag samma person då som nu? när det inte är nytt och spännande längre. En dialekt från storstaden får mig att skratta. En lugn röst omfamnar mig. men jag undrar ändå, vad vi kunde prata om i fem timmar?

JAG SKAPAR EN ILLUSION AV ALLT SOM INTE BLEV

En månads uppehåll och hemmet ligger varmt, dofterna bekanta. Efter ett dygn bland väggarna längtar jag bort. Säger att det är fint. ENSAMHETEN pga REKLAMEN på tvn. Får inte äta melon i soffan och vill

det vi gör är att vi förstör våra kroppar men rättfärdigar det genom allt annat....
när jag starta den här bloggen var jag ung och oseriös och förstod mig inte på framtiden. Nu är framtiden här. jag har avklarat första året på universitetet men det hörs ingen musik i mina öron. Framtiden blir bara mindre och mindre och det skrämmer mig.
positiva besked blandas med alkohol