och så

Undrade jag och sen frös regnet till snö och allt skimrade och han höll sin hand i min,
Sen smälte det. Tåget åkte iväg söderut. Mitt hjärta flydde norrut.
Regnet tog över

vad jag undrar:

Hur det kan regna så mycket

randig

mellanslag och enter i tomrum
i rosa program
i raka linjer
i kyligt slask

spinnigcyklar och duschar
i svetten i vattnet

sedan/plötsligt/äntligen
ett par nya kisande ögon
vagel nära
ögonlocket

”jag kan beställa en 13 på en meny som bara har tolv och få ut en vodkaflaska”

Höstlöven/lögnen snurrar kring benen
Benen som skakande
skakande famlande
famlande

Ett tåg kör över löven

Onsdagsnatten.

blåser genom natten

sitter och stirrar efter indisk kväll,
eller, var själv iklädd indisk mundering och vara tvungen att förlora. litteraturen som försvann. tiden som kom tillbaka.
natten genom blåser.
Kunde skriva så många gånger istället. RINGER 1000 SAMTAL.. LYSSNAR PÅ MIN RÖST. dör en smula. äter upp den. sväljer. smulan alltså

Såhär känner jag inför livet

löven faller från träden men ingenting är omöjligt !!

Måste vi dra?

Vi har leget i marken blicken ner i fickan,
nä men.
SÅ doftade det av augusti igen och sommaren var komprimerad till juli. Allt är slut nu. över. Nytt ska börja. Det smakar av nya väskor och pennor och block som ska köpas. I livet som fortsätter.

ny

ny dator som tar mig till nya ord. Telefonsamtal i natten. och sår. salladsblad gör min mor i kvällen. lägger som i en burk. Sparar.

det blåser


Det blåser uppe på berget
men han tar dig inte med storm
Istället
Varsamma händer
Försiktiga ögon
Skymd bakom vinden

Bergen växer ihop med molnen
Du tar hans hand
smeker den öppna handflatan
Tillslut sprängs bergen
och molnen skingras

Det klibbar under fötterna
sjunker ner i leran
Längtan efter tystnaden
Din längtan bort
försvinner i dina klibbiga skor

Naturen färgar dig grön:
det viktiga
Ditt hjärta dunkar rött:
ja
Hjärnan tänker nej
Dina ögon ser blått:
Vattnet
Du ser barn som leker.
Ja blir nej blir ja blir nej blir ja


mm

när orden kommer mitt i mellanläget
och när det plötsligt finns ett bröst att somna på
en arm med ljusa strån att smeka
En bil att sitta bredvid i
en morgondag att se fram emot
packade väskor
mm

alltså

skapar poesi
lyssnar på musik
skulle vilja skriva resten av tiden
stökigt skrivbord sätter stop
hann också dricka drinkar på en trasig uteservering

Utdrag

Öppna dörrar och brus från motorstadion
meningslösa cigaretter och 7 DAGARS JOBB KVAR

haj

Vattenlekar ska det heta. NEJ FÖR SOMMAREN LIGGER VARM UTANFÖR FÖNSTRET!!

varannan

Varannan dag levande varannan dag död och vice versa och, vidare. Väntat på regnet.

-30-

30° och jag skriker nejnejnej minns sekvenser från dörrar som öppnas som stängs som öppnas som stängs. Människor som blir fler och fler och linjer som jag inte åkte på. 30° och rosa hårda naglar som växer.

minnas

NU minns jag sommaren solen äter upp min hud gräset trycker i min panna

blä

Alltså. Såg bilder. Insåg: 26 juni har aldrig varit en bra dag. Imorgon kommer en ny tidning i alla fall. Lik förbannat. Valen som är rätt och fel, rätt och fel.

okej

saker får oproportionerligt mycket tid. och jag är full i en källare. ringer ett samtal i natten. sitter på ett tåg dagen efter. Ligger i hans armar utan att sova. Ännu en gång cannabis i köket. Utan balkong? Eller är det bara vackert? Solen som går ner över Göta Älv? Båtarna som guppar. Kanoterna som vi stjäl. Tiden gör mig. Tiden förgör mig. Tiden.

toaletten

Och hon satt på toaletten. Orden var skrivna. De var bara ett knapptryck ifrån. Ett knapptryck ifrån ovissheten, dunkande hjärta, ånger i dagar. Hon stirrade tills orden försvann, tills hon såg dem med hans ögon. Snabbt raderade hon, stängde ner datorn och läste kärlesnoveller tills hon somnade.

tänker

Tänker att jag är den som går vidare från allt. Enkelt. Visar mig stark. Visar att jag minsann kan. Självständig ung kvinna. Tänker att allt jag gör i offentligheten är ett steg framåt i livet,

Men jag är inte så kaxig längre, när myggen ätit upp min rygg och jag vaknar till ännu en dag.

En dag längre ifrån. En dag närmare.

Samtidigt


Flaggan som, kanske tappert, vajar i vinden. Samtidigt.

Varför man måste dra härifrån
För att det är cruising i stan
för att folk festar på en parkering
för att killar i målbrottet skriker hejarramsor i ett lila sken
för att rådhuset för länge sen slutat skimra
för att någon har vandaliserat äldreboendets bänkar.

Varför händerna är stela
För att duvorna rastlös går omkring på marken


Varför hjärtat dunkar så hårt
För att jag måste fly!!! För att jag dricker alkohol tills jag blir odräglig och flyger. För att cigaretterna spränger mina lungor.

Varför rösten inte hörs
För att hjärnan efter ett tag, slutar fungera. För att lägenheter svämmar över i färg och fest. För att jag söker efter en varm famn.

Varför ingen märker något
För att flaggan fortsätter. Vaja.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0