totfd

så kom juni iår igen och jag svettas och nyser och planerar sommaren som doftar. annorlunda iår.

när skrivandet get ångestkänslor o armarna och springandet ger andnöd

en brusande dator. ett tungt huvud. leendes människor. svett som avdunstar från kroppar. röster som försvinner i musiken.
ewewew

hon står vid dörren. tvekar. tänker på smset. bestämmer sig för att dra. Även om det betyder 200 färre tecken i artikeln, Hon bryr sig inte. solen skiner och hon ber honom ringa upp. Som vanligt. hon kör olagligt. Hon får ett sms. "du behöver inte stressa med maten". That's it.

jaha tänker slå på stort å ha på mig shorts idag så upptäcker ja att alla shorts från förra sömmarn är ca 2 strl för storaaa

kli i knävecket. kramp i ryggen. Klockan slår 22:42 och det är meningen att man ska sova men berättelser som inte går att stoppa dyker upp. hjärnan aktiveras. Kliet i knävecket försvinner. Krampen i ryggen förvärras.

Jag tänker mer på första gången jag grät över oss. Jag satt i en bil som guppade den ojämna vägen på södra Indiens landsbygd. Såg ut över soluppgången. Människor som bar vattenmeloner i skottkärror, barn som sov på gatorna, rök från gathörnen. Jag lyssnade på musik och mitt hjärta skrek efter dig. Det fanns ingen annan någonsin på denna jord som jag skulle kunna berätta för om vad jag har sett. Det fanns ingen annan på denna jord som jag skulle kunna se en framtid med. Världen var under mina fötter, den var min. Men vem var jag här utan han? Tårarna rann mot bilfönstret men avdunstade snabbt i hettan.

HE.HE.
fan va bra du ser ut
hehe fast nä försökte boke optikertid idag å de va flera veckor väntetid. Är peppppppppppppppppppp på
Ja?

Att ja sveper en hel flaska rövin och kommer hem 06.00 på morgonen och springer en mil efteråt.
Ledig.

jag duschar varje dag numera
för jag luktar lera
ont i axlar och knän
i skaraborgs län
hejdå

rensat bort grejer som säger för mycket om mitt liv. fått ett jobb med månadslön i en ort utan buller. det är ansvar som möter rosa tapeter. 90-skyltar och rinnande ögon.

så gåre några dagar och ett och annat telefonsamtal och livet får en annan färg. skrattar med bästa vänner : våran favvosyssla är att se på B-filmer utan ljud och dubba dom själva. vi pratar om ensamheten i natten och dom sover bredvid mig när jag är vaken och hjärtat slår . vi cyklar på vägen. och jag hittar bort, tillbaka där. till mig, hon som försvann ....................

känner mig illa till mods över massa anledningar.
det är fredag 14:15 och denna helgen tar aldrig slut NÄÄÄÄÄ

har alltså bestämt mig för framtiden ska skriva viktiga texter om marknader firar farfars 85-årsdag med sorl bakar jordgubbspajer ser på väntar på framtiden

NÄE

vad som händer i livet. tittar på tv och skriver samtidigt. känner kroppar som slåss. allergiska besvär. och får ont i magen av .

Har all tid i världen till att skriva, men gör inte det.

Jag har en granne som är blind och jag spiller ut saft på alla sladdar samtidigt som jag räknar ut hur många minuter det tog för honom att svara. Eller dom. Fast flera han.
Jag har en packad träningsväska men ett tungt huvud och ett åskväder inuti som tävlar med regnet utanpå.

15 minuter tog det för den ena.
två dygn och lite till (för komplicerat att räka ut) för den andra.

Jag söker på sista minuten-resor. Jag beställer hem byxor. Jag samlar på ord. Jag byter bakgrund på datorn.

Jag dricker gul saft som smakar halsbränna och hör hans röst genom orden. bådas röst. likadana.

Läser ord och väntar på samtal. begynnande liggsår hos någon som tröttnat på promenader. hos någon som anser att vädret bestämmer sinnesstämningen.

Jag upptäcker att min stad inte finns.

Jag drömmer på natten om ett kök och en leverfläck jag trodde jag hade glömt bort. Jag säger det i drömmen, blir väckt och tänker på allt bakom den där leverfläcken hela dagen. Stoppar sedan ner det i min gamla byrålåda en gång i timmen.

Tiden blir en nedräkning.

Min granne som är blind går ut och går varje dag klockan 10:00 och 16:00. Jag ser hans stapplande steg från mitt fönster. Hans ledhunds ivriga nafsande. Oavsett väder. Just det. Han sa i drömmen att hans texter aldrig kan mäta sig med mina. Att han läst allt jag skrivit och blivit mäkta imponerad. Sedan cyklade jag hem i regnet men aldrig igenom dimman.

ibland åker man i bagageutrymmet på en bil på en hal väg ibland stillar vinden och solen kikar fram ibland lägger man sig i en soffa för att vila ögonen lite och vaknar tre månader senare

såhär tänker jag om håret
det växer alltid ut
såhär tänker jag om sår
de bildar alltid ärr
såhär tänker jag om röster
de skapar alltid moln
såhär tänker jag om vinden
den blåser alltid iväg