jag sitter här, ensam i mitt barndomshem, som har förändras i samma takt som mig. Jag sitter här och ser mig omkring. I den stora svarta soffan och tittar på den stora svarta TVn, Bredvid TVn är en stor klocka. På vägget i köket är en stor klocka. Tiden går men jag sitter still. Ute i världen pågår konsekvent en aktivitet. Jag är inte med i den. Jag är i mig själv, men ändå i ett slags kollektiv. I mig själv.
Jag vänder mig om och tittar ut i mörkret. Lars Ohly skriker högt och Pernilla Wahlgren är helt jävla dum i huvudet, men Betnér är ju klok i alla fall.
Jag andas samma luft som när jag var 2 år. Men jag är en annan nu och jag vill formulera det på ett fint sätt, men det får inte. det får inte. det får inte. och det får inte. Det är varmt under filten och Ofelia är i rummet som brukade vara gästrum.
idag ska jag umgås med er, kära läsare. samtidigt som ja käkar mat, lyssnar på musik, ser på film, ligger på golvet och filosoferar, MEN framförallt samtidigt som jag spanar på grannen! SERIÖST, vi bor fan granne med Ernst. Han kan allt, så jävla sexig! Kanske borde jag bjuda över honom på ett glas pepsi?
idag vill jag känna mig fri. det är en såndär: "första vårdagen som egentligen är jättekall men som uppskattas av alla bleka svenskar (jag) ändå."
Jag vill ha körkort och köra iväg i cabben med en pojkvän som är perfekt på alla sätt och köra till ett hemligt ställe vid ett vatten. Sedan vill jag sitta där och röka ett äckligt paket cigg och prata om ovettiga saker och utforsta stället. Jag vill upptäcka att det lite längre in, i skogen, finns en koja med täcken och allt. Sedan vill jag somna där och vakna upp i en dröm och i den drömmen skriver jag tråkiga uppsatser och pluggar matte. I den drömmen är jag fast i en ungdom som gör mig ledsen, i den drömmen finns bara friheten i en framtida dröm.
här sitter jag och är kissnödig och oproduktiv. dock känner jag mig extremt jävla kreativ.
jag vill måla himlen skarpt orange och sedan klippa ut skeva hjärtan och klistra fast på de jag tycker om. Sedan vill jag gräva i marken efter glitter och kasta upp glittret i luften så det kommer för alltid finnas kvar där. Jag vill skapa en fiktion, till alla i hela vida världen. Jag vill göra mina ambitioner konkreta och upptäcka ny, gammal musik. Jag vill hitta nya färger som kan skapa världsfred. jag vill skapa frid genom mina oberäkneliga färger och genom den osynliga luften. Jag vill vara i mitt eget periferi, jag vill vara allra, djupast, längst in i min själ. Jag vill få megalomani följt av hypermani och sedan, sen, sist; är jag berädd att återvända hem igen.
Inget av detta gör jag, utan sitter här och är kissnödig och oproduktiv.
ikväll lyssnar jag på Kent, ser på vädret, har träningsvärk i magen, se på vädret (1:a maj ska det bli fint!!!! vandring/första badet ftw). har en timme att döa nu. egentligen två. jag väntar på debatt och fråga olle-dokumentaren. lista på saker jag skulle kunna göra: räkna matte, skriva uppsats, städa, göra franskaläxan, duscha, skriva ett CV, göra en annan läxa som ä svår att förklara. jmm. jag ska nog göra det sista. sedan ska jag lägga mig ned och njuta av att vara jag. ska kanske börja skissa på en tatuering också. Eller så skriver ja en dikt.
Nä, jag ska se på "livet efter Utöya, kommer lipa mängder. En av dom som överlevt är så fruktansvärt lik Jean Banan. vet inte om det är en slags satir? tack, hej :).
de va ingenting litet utan någonting stort som kom upp ur marken där vi inte fanns,
jag är sysslolös'
hela eftermiddag har jag vankat av och an och ätit ost typ. å räknat lite matte. men ja kände inget flow. alls osså regnar det. måttligt. jag ska iaf på spinning nu å köra ett styrkepass sedan. ja hatar alla som bloggar/twittrar om träning och mat, bara för att va bättre än alla andra! HELLOO här ä jag!
regn kan vara mysigt
I sommar ska jag se på film varenda regniga dag. åh, hopppas augusti blir sådär genomregnig, så man bara kan sitta inne å genommysa. med en film å ett pussel typ. Seriöst i somras pussla jag som en jävla galning.
sjukt.
har levt på en femma denna månad. men kommer spräcka det nu.. jao
ska fylla på mitt gymkort liksom bara för at spinning ä kul
har kommit på att om ja kör spinning 2 ggr i veckan (ons å sön) å springer 2 ggr, ( Tor å lör) kommer ja få tebaka min beffiga kropp, ni vet bilden ja la ut som min vän ankan tkte va fin.
Jag följer dina gnistor under tunga moln Jag vet exakt vart du ska gå En lögn blir lätt en sanning när den kommer inifrån och det enda som är säkert är att Jag ser Dig Jag kan se Dig
Stäng ute verkligheten Älskling slut ögonen Hör du melodierna i natthimlen Det kommer ta en evighet Vi sluter ögonen och lyssnar på en psalm som bor i hjärtslagen Vad som helst utom verkligheten Jag kan se dig äntligen Min vän jag hör en sång i dina andetag Rakt in i evigheten Älskling slut ögonen och lyssna men vad fan du måste lyssna nu för Jag kan se Dig…
"Nu är timmen slagen", säger morsan när klockan är halv 8 och ska se på rapport. Det är nog sånt man kommer sakkna när man flyttar hemifrån. Jag känner mej så jävla mycket emellan. bara liksom EMELLAN. asså typ som om att man klämt in en femkrona i nåns anus, å ja ä femkronan asså, får kämpa som fan för att komma ut ur den röven, det kommer inte gå! Jag måste ha syre! jävla fan!
Jag fick reda på att jag är väldigt allergisk mot hundar och katter också. In your face. bort med alla hundar. NU. ska nog starta ett såntparti. Anti-djur-partiet. haha undra hur mke skit jag kommer få då.
Ikväll är det bra på tvn. Debatt HANNA WIDERSTET,,, hehe osv. jag HINNER INTE plugga idag de ä ju ett som ä säkert. moahah,
OCH Offe och Poffe har gått vilse i den ljusa skogen. Den är så jävla ljus så dom ser ingenting, bara poffe rå som har en pöse på huvet, men de spelar ingen roll när offe liksom inte ser, så vi får se när dom kommer tillbaka.
Hej, folke här. Det var ett tag sedan. Men jag måste få tala ut om en sak med er. Jag och Linnea, som driver denna blogg har precis tatt ett glödhett bad tillsammans. vi diskuterade framtiden och plötsligt började vi lyssna på Westlife. och inte vilken låt av westlife som helst utan skivan från 2001 som Linnea fått i julklapp och låten "I wanna grow old with you". Linnea säger då att hon vill få den låten spelad på sitt kommande bröllop. Jag, Folke vill också det. Det blev alldeles för mycket sammanträffade, så jag bestämde mej för att kliva ur badkaret. Blotta min egen nakenhet, sjunga några rader ur Kents 999:
är du lönsam i din nakenhet, dina blåmärken och valkar
Du har gåshud för du fryser är det här det bästa livet hade att ge? Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar
Jag valde sedan att försvinna ur Linneas liv, kanske för gott, kanske kommer jag tillbaka. Kanske nämns jag i en framtida bok. Kanske kommer jag någon gång finnas på riktigt, i fyisk form.
Vid Linneas sida.
Jär du lönsam i din nakenhet, dina blåmärken och valkar
Du har gåshud för du fryser är det här det bästa livet hade att ge?
LetsSingIt - Your favorite Music Community är du lönsam i din nakenhet, dina blåmärken och valkarär du lönsam i din nakenhet, dina blåmärken och valkar Du har gåshud för du fryser är det här det bästa livet hade att ge? Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar
Då tänker du högt och skriker tyst. Och håller andan genom monologen. Som en elektrisk chock genom skelettet. Lätta fingrar genom tyget på de kläder du valde för någon annans skull
Och jag ska tänka före handling. Vända andras kinder till. Jag bara väntar här tills mörkret behagar försvinna
Och en vidöppen väg rullar ut framför oss i en ödelagd stad där ateister bär kors. Jag säger till dig det var tur att du kom.
Jag går på en landsväg som man får köra i 70 kilometer i timmen på. Jag går i mitten av landsvägen och lyssnar på hög musik. Det är tomt. Vårsolen lyser starkt men landskapet är ändå ödsligt. Runt ikring mig tornar sig stora gråsvarta åkrar upp sig. Små röda hus sticker upp och vid några finns det lador med traktorer som tappert väntar på att användas. Jag lyfter blicken mot den blåvita himlen. Jag ser en ensam, liten, svart fågel flaxa frenetiskt med sina vingar. Jag hajar till och gnuggar mig filmiskt i ögonen, tittar upp igen. Fågeln är nu mycket högre upp, men ändå inte längre bort. Den sprattlar envist med sina små vingar. Min blick vandrar vidare över himlen till trädtopparna borta i fjärran och sedan till flera, likadana, svarta fåglar. Dom flyger som en enhet. Uppåt, neråt, norr, söder, öster, väster. Inte en enda fågel avviker. Så tittar jag upp igen. På den ensamma fågeln. Den är ännu högre upp nu. Men, den sprattlar inte längre. Den har vingarna utbredda och svävar, helt utan ansträngning. Precis som att den är klar där. Jag tänker att det där, det måste vara fågeln som avvek från gruppen, med ett mål, långt uppe i himlen och nu svävar hon, högt, högt över molnen För när jag tittar upp igen, så är den borta. Jag vänder mig om samtidigt och ser en bil komma närmare. Jag går mot väggrenen. Bilen passerar mig som en vind och i mina hörlurar säger Kent: Jag bara letar, letar, letar, letar, letar, letar, letar, letar, letar efter de ögonblick när inget annat kan tränga igenom
De ögonblick när man förlorar sitt grepp på och om tiden
i kväll ska jag skriva uppsats å ja trivs med det.
I en lång korridor som är vit går en medelålders kvinna. Hon tycker att korridoren är grå. Det enda som hörs är skramlandet från hennes städvagn. Hon sprutar ett frätande rengöringsmedel på alla handtag och skrubbar frenetiskt. Det börjar klia, under hennes fingrar. Hon tycker sig höra hur det som kliar under handen vill säga något till henne. En grön vätska droppar ut från hennes hand. Det börjar plötsligt lukta förfärligt. Kvinnan agerar intuitivt för hennes yrke och sprutar det frätande rengöringsmedlet på handen. Det svider till men plötsligt så går ett sus genom hennes öron och hon börjar snurra. Eller så är det korridoren som snurrar. Snabbare, fortare, snabbare. Hon står mitt i ett stressigt och rökigt New York, bilar som ständigt skriker på bilen framför. De höga husen reser sig över henne. Städvagnen ser malplacerad ut men plötsligt förvandlas den till en ny, skinnluktande channelväska. Trots den overkliga situationen väljer kvinnan att infinna sig i det nya. I hennes väska finns ett kreditkort. Hon går in i första bästa affär där en dov musik blandas med en fräsch lukt. Hon provar en minimal svart klänning med ett par höga pumps. Butiksbiträdet bjuder på dyr och välsmakande champagne och den städerskan beundrar med stora ögon sin spegelbild. Hon går ut ur affären iklädd sina nya kläder och stapplar tappert fram på trottoaren. Hon får skoskav och en grön, flytande vätska droppar från hennes häl och landar på marken. Människorna runt om ser märkligt nog ingenting. Kvinnan agerar med den enda hon äger - kreditkortet. Hon skrapar bort den gröna vätskan med kreditkortet och tittar närmare på det. Hon ser hur det långsamt utformar sig figurer i vätskan. Det luktar som gummi och helt plötsligt börjar allt snurra igen. Snabbare, fortare, snabbare. Och på mindre än en sekund är hon tillbaka i den vita korridoren och skrubbar frenetiskt på handtaget. Hon tittar upp och ser att.
robin tipsade om en film på sin blögg - teeth. den lät fett spännande så ja ladda hem den. tänkte att jag ska göra en liten so long-resension utav den, då det är något utav det roligaste jag någonsin sett!!!!
det börjar med att huvudpersonen, en sjukt ful tjej skriker PURITY (renhet) för en slags församling och håller ett föredrag, äh fan jag orka inte så jävla keff ändå.
HAHAHA, men de ja skratta åt va att den här tjejen blir kär i en kille osså åker dom till ett sälle å badar, men sen vill han ligga med henne osså skriker han ut: "snälla, jag har ju för fan inte runkat sen påsk". haahhaha så jävla skön kommentar. så ska jag med säga om ngn inte vill ligga med mig, de borde ju hjälpa :P
AJAm hursom helst så får han in snöppen på nåt jävla vänster men sedan när han ska dra ut den visar det sig att den sitter fast och när han väl får ut den så har han ingen snopp längre. för den ligger på grottans golv. och hahaha, ja vet inte men så jävla kul för snoppen såg ut å ha sn jävla kladdig konsistens.
2 dagar senar åker tjejen tillbaka till grottan och upptäcker till sin förfäran att en kackerlacka äter på snoppen. sedan åker hon hem och tar fram sin biologibok där bilden på hur en vagina (för att använda fint språk) ser ut.
Och nu sitter hon hos doktorn.
Asså serri!?!? den här filmen är allmänt skev? Va fan ä budskapet? Och varför finns det människor som vill förneka sin kåthet och sexualitet!! Nu kanske mina aningen kontroversiella åsikter kommer fram här, men snälla Jesus (gud) du skapade ju iss för fan med den sexuella driften och av nån anledning gjorde du det ju gött också. tro fan att man ska få ligga lite innan man gifter sig, lika mycket med andra som med sig själv eller något hjälpmedel. hehe... att förneka sin sexualitet är som att inte äta. man kommer döööööööö! tack film. Nu ska jag se på fortsättningen.
hhahaha killen säger detta, han som inte har runkat sedan påsk! stackare
Minimalen - jag gillar inte kent men kan inte sluta lyssna
hejsan alla! jag är så jävla dålig i magen nu igen. hela jävla tiden! ä lite frösen å lite vlösen också.
kentlåt som kom som ett post på brevet så att säga.:
Jag ser allt jag kastade bort Min rättframma ursäkt är livet är ovanligt bra På att hinna ikapp det man slängt Babyface tror på sin tro på sig själv Men den ska du förlora igen Igen
En gång tänkte vi på resor Kort varsel bara ge sig av Där varje flygning blir en snabbkurs i att gå under
Jag såg dig i parken sitt rödaste hår Lukten av snöfria gräsmattor våren Kom som en storm i April en enorm Känsla av frihet tyngre än sorg Den ska du förlora igen
Du är en vän jag lärt mig sakna Du är en dröm under konstruktion Jag låtsas sova men är vaken när du smyger in
Och vi kom aldrig iväg till Memphis Blev ingen pilgrimsfärd till väst
jag skriver tal till farsan och har mens-migrän-ont-i-magen. ja ä en så himla charmig människa. luktar sill/lök i munnen och diskuterar bostadspriserna i bryssel med farbror peter. o så
Peter Bögback säger att jag ska säga vad jag ska säga och att jag ska göra det nu.
jag läste första kapitlet i första boken av harry potter en natt för en tid sen. det var rätt märkligt för ja minns alla ljus å sånt-å alla läten. även fast det säkert inte stod något om det.
Just det. jag såg en dalmatin idag. den va väldigt fin. och hans ögon liksom smälta in i hans prickar och det vita bröt av. Begreppet svart på vitt blev på nät sätt konkret där på trottoaren i blåsten.
Nu ber Kent mig om hjälp och jo tack. men jag är mer en sån som refererar till texter.
jag cyklar i en ljus vår och nordanvind. lyssnar på hög musik för att jag kan det. house. stannar på ett ställe. motvind.
stannar på ett annat ställe. lägger mig ner i det kalla gräset. tänker att jag är ett delirium. att man kan leva i en stund som kommer att försvinna. jag kanske är i fullständig harmoni. men jag tänker på ytliga filmer och annat skräp. i mitt delirium. en eftermiddag i tystnad. känner att jag vill rulla runt i en nedförsbacke med ett viktigt mål som destination.
ett totalt lugn i buskarna som jag inte vet vad det finns där. jag känner ett hjärta som dunkar i en annan takt. tungt. det dunkar av en längtan.
allt annat fortsätter fast det står stilla.
fåglar kan flyga från träd till träd men en myra kan bara klättra på gräs.
Och en vidöppen väg rullar ut framför oss i en ödelagd stad där ateister bär kors jag säger till dig det var tur att du kom jag har skyhöga krav och det här är lagom men det är inget för mig
hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar.
jag vet inte om jag gillar eller inte gillar att jag har skev musiksmak, att jag är besatt av att över huvud taget ha en musiksmak.idag känner jag mig håglös och sjuk. jänner mig lite rädd också. för imorgon måste jag möta världen igen. jag måste ringa en farlig människa och berätta om ett stort misstag jag har begått. på andra sidan telefon luren kommer människan bli besviken på mig. men ändå kanske försöka rädda mina rubbningar.
